Fick idag prov på hur svårt det är att i stundens sammanhang veta en hel massa men tvingas knipa igen truten för att inte ofrivilligt och hjälplöst spotta ur sig sånt som för en “erfaren” är rena självklarheterna! Detta eftersom den “oerfarna” i fråga uppenbarligen klarade/ville klara sig själv utan tips!
Jodå. Du gissar rätt. Det handlar om en bäbi! Detta var första gången lilla pyret besågs och jisses va liten och söt hon är! Plutteliten! Mycket pluttigare än Maali nånsin varit som trots att hon var en lagom minibäbi (3150g) typ skulle kunnat sitta själv på skötbordet på BB [kolla själv under förra årets november-mapp om du inte tror mig!] om rumpan inte varit så benig! Nåväl. När jag kom och hälsade på störde vi lite i ätningen och jag höll därför, tro det eller ej, inledningsvis låg profil.
När dom mumsat ett slag (den lilla treveckorsingen slurpade smaskig flaskmat) frågade jag nyfiket om hon ammade också och jo det gjorde hon ju men detta var mjölkersättning. Här kunde jag nu [tyvärr] inte låta bli utan sköt iväg typ tre pilar i en när jag uppmuntrande poänterade att ersättningen är lika näringsmässig och att det är jättevanligt att det “inte funkar” (drog en snygg parallell till mig själv som orådd började med tillägg alltför sent) och flörpade sen med ett trevande dubbelskott i form av t0ttas grymma tips om mamma-vatten kombinerat med Stalkerns hjälpte-ullisar-massor tio-minuter-på-varje-sida-max-och-oftare. Detta bommade dock direkt i ogod jord och rikoschetterade hårt i egen ända. Skulle gifetvis kört Skruttmammans öl-tips direkt… Eller!?
Jag snörpte nu igen ett långt tag. T ex när bäbin inte vill mumsa för att det är luft i vägen men efter ljudliga rapen inte får mat igen och börjar gråta och vill inte ha napp och jag biter mig i tungan för att inte snyfta hon är nog mer hungrig för det där är ju såna tecken man “måste” lära sig själv för dom gör skitont att höra från nånannan. Så jag är tyst. Och när hon själv kommer på att lilla bäbi kanske vill ha mer är jag glatt ja,-det-kanske-hon-vill:ig! Allt för att mamman ska få push att känna sig sådär nästan oförklarligt skitlycklig som man blir när man gör sin bäbi nöjd!
Så jag är alltså nästan tyst. Tills misströstning det går ju inte att få tag på byxor med inbyggda fötter kommer för då inflikar jag ödmjukt, livrädd att trampa på obyxade tassarna; det har jag flera stycken om du vill låna? Det ville hon då inte för det går lika bra med strumpor. Alltså. Jag förstår inte detta värjande och spottande mot lånade prylar? Har alla så gruvligt gott om flis? Jag kände (och känner) mig som värsta snåljåpen som i bekantskapskretsen glatt sprider dotterns behov och storlek om det nu skulle vara så att nån kanske har nåt spännande att erbjuda :)
Efter överlämning av present*, som råkade bli den fiffigt praktiska men kanske inte skitkuliga gåvan bestående av tvättservetter och MAM nappflaska (den bästaste jag och alla jag pratat med hittat?) vilken mottogs med (lite besviket?) en sån har vi redan och jag försökte va bra! det är den bästa! och det är jättebra att ha flera om man inte vill diska stup i kvarten, uttalades svaret till fast vi gör det aldrig högt. Men det löd i uschjagskäms nästan skadeglatt tonläge nu, ja!
Sen gick vi hem.
Eller nä, vi gick om Kvantum. Där träffades vid blöjorna bekant till Mattias. Hon tyckte det var skönt att ha börjat jobba. Schemalagd tre dagar. I månaden. Höhö! Så olika det kan va. Det har jag jobbat per vecka sen nio dar innan Maalis åttamånadersdag!
Nu ska jag sluta gnabba och gå å lägga mig…
Tjenixen!
En gång fick vi överta ett par fötterbyxor där det låg en intorkad bajskorv i ena foten. Vi klippte av fötterna, både två. På byxorna alltså.
Låna och ärva är jättebra. Om det inte är för mycket bananfläckar. Men det är synd när man inte får tillbaka jättefina kläder som lånaren bedyrat just bara skulle vara till låns.
Vilken konstig, nybliven mamma… Låter ju nästan som det skulle göra ont att få råd om sin nyföding… Vill man inte ta rådet, så får man ju låta bli… Men man behöver ju inte vara otrevlig och snäsig, för det…
Annaa: hur i jösse namn hade den hamnat där? var det måhända ett lömskt knep för att kolla om ni verkligen använde kläderna?
t0tta: oj. nä. alltså. jag kanske uttryckte mig lite för hårt. hon var nog egentligen inte snäsig, mest… typ, "jag vet vad jag behöver". kan väl vara ett tecken på osäkerhet?
Jag håller med dig, vad är det med folk dom måste bada i pengar… Jag har ju tre mindre barn och två är pojkar en är flicka, pojkarna har ingen att ärva men Prinsessan Wilma får ärva av ett kusinbarnbarn eller något sådant ;)…. Jag blir lika lycklig varje gång… Däremot betackar jag mig för "lån" det blir bara problem i slutändan… Du vet, men det va faktiskt ingen chokladfläck på den här… Tack men nej tack….// Sol
Javisst är en del superkänsliga! Klara sig själv och klart det är osäkerhet i botten! Typiskt också att inte vilja låna/få ärvda grejer med första barnet!
Förhoppningsvis blir hon mer ödmjuk med tiden och fattar. Man får vända andra kinden till ett tag som du gjorde:)))! Det brukar gå över, om inte annat vid andra barnets födelse:)))!
Jag blir jätteglad då jag får saker!
Förstår inte hellre rädslan av begangade kläder, hoppgungor och allt vad det nu kan vara. Håller med om att låna ut kläder kan bli knepigt just då med att kunna lämna/få tillbaka i samma skick. Mini får en vår och en höst-leverans med kläder och blir stormande glad, lika så min plånbok.
Men hur man nu kan låta så om en present man får, kan ju ha missuppfattat tonläget – nja så tycker jag inte man gör iaf.
Begagnat är toppen..
Jag brukar ge bort å sen säga att jag inte vill ha tillbaka det.. Och de enda skyldigheter mottagaren har är ge vidare till någon som vill ha det om det är tillräckligt fräscht…
Pok
Mallahatarattslösapåfinakläderbralla
Jag hoppas att jag blir en sån som gärna tar råd och tips från andra. Vet att jag kan vara väldigt envis ibland och kanske inte lyssna så noga. Men som du säger, man är inte gjord av pengar så sådana erbjudanden borde ju vara jättevälkomna!
Kramar
Men, träffades inte vi igår? Jag har ingen nyfödd. Vart smet du iväg? Luktade däremot på en 9-dagars idag. Puss och gos vad mysiga de är. När de sover…
Petra: jo. det kan va lite klur det där med fläckar. när det gäller grejer jag själv lånar ut räknar jag såklart med att de ska användas! fläckar går antingen bort eller inte, om inte så hoppas jag iaf ungen hade kul 🙂 när det gäller grejer jag lånar är jag (hoppas jag?) noga med att poängtera att kläderna kanske inte ser exakt likadana ut när dom lämnas tillbaka? och hittills har det aldrig varit några problem!
pepparpeppar. de enda rejält fläckade kläderna är egna, och fläckarna är inte bäbins eget fel, eller ens mitt eller mattias, utan barnpassare som av nån anledning inte brytt sig om att skydda kläder innan matning av frukt [som ALLA vet ger skitsvåra fläcks]. men som sagt. det har varit egna grejer och då är skadan mindre allvarlig. fast lika irriterande…
Noemi: vaddå? öh… menar du att man inte redan vet allt när man fött en unge?! 😉
Dagens Eko: alltså. angående den där presenten. det kanske var jag som var känslig efter all igenhållen vetskap och övertolkade!? hon såg iaf glad ut. sen 🙂 hihi!
Malla: sicken asabra idé! får jag låna?
Bobby: själv suger jag alltid i mig varendaste råd och tips och hint och ögonkast för jag vill veta allt!! vet ju att alla inte är lika kunskapstörstande, men du och jag är nog rätt same same men kanske annorlunda 😉
Stalkern: aha! you mean you don't know where I was? shit. du har legat av dig, tösen…!?
Upptäckte det mitt i natten, bara ett par h senare. Mystery solved!