under tre fjärdedelar av betnérprogrammet en ovilja att sova för sig själv: varken i egen säng eller nån annanstans. vi hade bestämt att gårdagens natt skulle (bli ett försök till att) vara den första då "dåliga" vanan att enda-sättet-att-somna-är-i-någons-famn-eller-i-sängen-hos-oss-efter-amning skulle brytas. det känns som om vi kanske skapar oss ett problem – möjlighet till barnvakt t ex minimeras ju? precis som vanligt somnade hon sten när hon vallades, men så fort hon las ner vaknades det med vrål. å så höll det på. detta resulterade, förutom missat tv-tittande, i
- föräldra-bäbi-fajt då det visade sig att bäbin varit frånvarande under röstning för ovanstående bestämning och högljutt lät meddela att hon hade röstat emot om hon fått chansen
- vuxendiskussion då den ene av oss halvvägs ville frångå ingådda bestämningen och tröstmata illarga bäbin (till vårt försvar måste sägas att kombinationen kolikvrålande bäbi och ungefär vad som helst torde vara grogrund för äktenskaplig kris även hos det allra stabilaste par)
- slutligt 1-0 till föräldrarna efter synnerligen slug list och stup i säng vid halv tre
nån större vinst vet jag iofs inte om det är i längden (läs: får väl se hur cool jag är med alltsammans efter ikväll 🙂
vi har haft ett par vallningsperioder även idag på dan. orsaken till en av dom analyserades kvickt fram till att jag stått och låtit bäbin titta ut genom fönstret mot gatan på framsidan. där stod inte mindre än två saab-bilar parkerade efter varann. det var ju tusan nästan så jag började gråta själv.
tjinixen!