var förtjusningen givetvis stor när reprisen av geniet povels a la carte (inspelad från maxim 2006) av en händelse sprangs på i eftermiddags. tias försvann snart från rummet och på fråga om det jag tittade på inte alls roade tittade han lite konstigt på mig och sa "du håller på att bli lillgammal tror jag" och då flabbade jag å förklarade att jag ju älskar sånt där studentikost ordbajseri, "det är coolt för fan" varvid maken frustade nåt ironiskt om ett passande uttryck för en som ser sig som företrädare för, och förtjust i, det svenska språket.
de senaste dagarna har för övrigt visat sig vara reprisernas tidevarv. tur för mig som sällan ser nåt i real time! av samma slump som tidigare redovisats hamnade jag t ex framför avsludande delen av birros august (bättre än jag trodde) och igår kväll återsändes betnérs oheliga stå-upp. men denna kunde vi tyvärr inte se så mycket av. förklaring finns ovan.
tjinixen!