dialektal art gjorde häromdan Karlabäbins mormor förklarligt förbistrad.
Det var när jag till den leende Karlan vinkar och hojtar Hejdå grinis! som mormodern morrar Hon är ingen grinis. Jag inser genast misstaget och förklarar att "grina" för mig är detsamma som "skratta"!
För visst är detta dialektalt? Men vems dialekt? Min egen halländska, eller min mammas stockholmska? Och varför är grina=skratta när grinig=tjurig?
Extra festligt var missförståndet iom att den arma mormodern kanske inte vet att mitt eget barn kämpar på mot titeln "Stans gnälligaste unge". Knappast troligt att jag skulle kalla nån annans barn grinig då 🙂
Jo, det är nog dialektalt – men jag har hört det förr. Ett brett grin = ett brett leende osv.
Här i Jämtland betyder grina gråta. Ha en bra kväll!
Grina = Skratta/le.. Så det så *S*
Precis som “balle” betyder skinka och inget annat snusk. =)
Tycker du han var liten??? 51 cm och 4290 gr… Hur stor var DIN bebis egentligen??? *skratt*
Frågan är fortfarande intressant med tanke på att mormorn är född i Storstaden :-O
Petra: jo, men ett uttryck kan alltid vara en riktigt gammal rest (jmf “av ondo” och sånt där) så jag vågar inte riktigt lita på det! och frågan är om just det här är ett uttryck med viss negativ underton? alltså om det breda grinet är ironiskt eller elakt eller bara
lite illsinnigt? typ.
evans: woff! det är min allra nordligaste kommentar!
t0tta: visst. och kåt betyder levnadsglad. 🙂
å min mini vägde 1125 gram mindre men det spelar ju liksom ingen roll. det är avsaknaden av underhudsfett som gör att dom ser görskruttiga ut även om dom väger över fem kilo vid leverans!!
barnbarnets mamma: aha! ja det förklarar en del. då rör det sig ju bara om vanlig storstadskomplex ju 😉