Ett ämne på gränsen till uttjatat är för den skull inte oviktigt, och jag som tycker detta är så brännande essentiellt kan inte låta bli att fortsätta tjata lite. Det handlar alltså om miljön.
Jag satt häromdan och tänkte på hur min barndom präglats av ett omedvetent miljötänk som jag idag är mäkta stolt över. Mina föräldrars på ett vis egoistiska sparsamhet blir i ett vidare begrepp en imponerande klimatsmarthet!
Min pappa hade för trettio år sen knappast tagit det som en komplimang att bli kallad miljöaktivist! – och att ta bilen till jobbet två kilometer bort varenda dag är ett pinsamt resursslöseri, Men: Att inte ha lampor tända i onödan (dvs rum vi inte vistades i) skapade visserligen ett ganska omysigt mörker i vårt hus men också några tior bort från elräkningen. Från barnsben har jag blivit itutad att inte låta vatten rinna sin kos till ingen nytta. Därför har jag hela mitt liv duschat och borstat tänder under så sparsamt rinnande kran som möjligt (stänger ALLTID av under intvålning/borstning etc), däremot badar jag med blossande kinder badkar alldeles för ofta… Diskar gör jag bara med mycket dåligt samvete under skvalande dropp. Detta är exempel på sånt som sparar både miljö och (egen) ekonomi.
Min mamma har så länge jag kan minnas dragit runt med egen, gammal skrynklig, kasse till både Kvantum och H&M. Skämmigt för en trettonåring, stolthet för en trettioåring! Att inte plocka sån där genomskinlig plastpåse till frukt och grönsaker fick jag lära mig redan som femåring: sånt med skal behöver inte skyddas, och sånt där skalet äts tvättas och sköljs ändå innan ätning!
Visst är det lustigt att sånt som hela ens liv varit en lite pinsam självklarhet (ååh så tråkigt snålt!) kommit att bli en omedveten (och faktiskt skitbra) handling hos sig själv?
Tack mor och far för att ni (omedvetet?) uppfostrat mig att tänka ekonomiskt, logiskt och snålt – så jefla bäst! 🙂
Omedvetet? ICKE (från min sida)!
Du glömde berätta om promenader i påskbergsskogen då hela Mrcs sulky var full med “hittade” burkar och mötande trodde vi var fattiga som samlade burkar för pengarnas skull, istället var det du å M. som lärt i Mulleskolan att inte kasta skräp i naturen… den gången var det nog jag som kände mig lite osäker vid mötande blickar men som var stolt över mina barns goda naturkunskaper (som det hette då) och stolt hjälpte till att hitta!
Mitt cigarettpaket i cykelkorgen för fimpar och annat småskräp, för man ska inte skräpa ner heller, glömde du även! Men jag var mycket glad att läsa ditt inlägg!
mr.
Hihi, nejnej… jag svarade ju?!:)Det här bloggsystemet funkar ju inte 100% direkt:( Jaja, hur som helst:) Jag är (tyvär:)inte ett dugg sponsrad… men vill du sponsra är du välkommen, hihi
mr:
Äsch då. Kan faktiskt inte komma ihåg nåt burksamlande på Påskberget fast det låter väldigt mycket som jag. Och du. 🙂
Jo det är sant. Du har verkligen lärt mig att inte slänga skräp i naturen (och det lååångt innan Lasse och Morgan hade sin Tipp – var för övrigt för gammal för det programmet egentligen men jag tittade ändå…!), och DET håller jag fortfarande fast vid. Plockar till t ex husbandets förtret ibland t o m skräp efter andra.
“Glasspappret tar mindre plats utan glass i”!
Bra att du blev glad! Det var lite meningen!
2008-apr-02 @ 19:27
Ha ha, min far var nog betydligt äldre än din, men det var lika mycket ipräntande här om det där med elen och vattnet. Hans konsumtionsnivå var dessutom extremt låg, nästan ingenting var nödvändigt och allt kunde tas till vara och vara bra att ha. Privatbilar tillhörde det onödiga. När han blev för gammal för att orka gå till bussen från stugan tog han taxi och förklarade gärna att de taxiresorna hade han sparat in många gånger om genom att inte ha bil.
Jo, man präglas ju!
förresten, för att förtydliga: “M” i mammas kommentar är min bror, inte min man!
Annaa M: det är nåt med pappor och räkningar. och omedveten miljömedvetenhet! och i mitt fall, ruskig miljöomedvetenhet också…
Mja.. Om jag tar en påse, så är det mest för att hålla reda på äpplen och för att det ska vara praktiskt att väga för expediten.. Men till en klase bananer, tar jag sällan en påse faktiskt.. Inte för miljön, utan helt enkelt för what´s the piont?
Svar: Ja, va fasiken.. man kan inte springa och deppa i flera timmar för en sak.. jag vräker ur mig det jag ska och sen går det över.. Tycker dessutom att bloggen är en alldeles utmärkt kanal, för då får man utlopp för allt utan att det drabbar en specifik person. Man har dessutom både en chans att gå tillbaka och läsa mycket senare OCH ibland få sig ett gott skratt.. För oftast kommer det ju ut en del humor, mitt i all ilska och bitterhet.
Jo just det M är Marcus! Att inte använda plastpåsar för frukt o grönsaker började med en dagdröm eller mardröm snarare, i fruktdisken! Jag såg för mig hur allas plastpåsar… alltså de där små som sitter på en rulle brann i en gigantisk brasa! Om man räknade efter hur många som var där och hur många plastpåsar som låg i varje persons varuvagn eller korg och multiplicerade med antalet dagar/år ooh sedan med 10 (timmar per dag) så … jösses bålet blev ÄNNU större och svartrökigare! Så om varje person låter bli så många påsar/vecka som möjligt kan äckelbranden hållas nere!
Tänk att jag skriver detta till dig, du vet ju redan, men andras ögon är också till nytta eftersom de verkar vara kopplade till hjärnor!
pss p nsn
t0tta: självscanning i min butik seddu 🙂
mr: aha. dagdrömmeri är av godo? tänk om mina lärare vetat det när jag gick i skolan… å juppjupp! du har alldeles rätt. “ögon och hjärnor” är precis vad mina läsare mestadels är innehavare av!