12.11 – om MMA och andra kampsporter.

Gårdagens Uppdrag Granskning i SVT handlade om MMA, en i mina ögon brutal sport där det t ex är tillåtet att slå mot huvudet på den som ligger ner. Pålästa utövare och domare gjorde jämförelser med ridsport och hockey, två i sig helt olika idrotter som kan resultera i otäcka skador. Skillnaden mellan ultimata kampsporter och hockey (jämförelsen med ridsport är så märklig att jag lämnar den därhän) är att det lag som vinner en hockeymatch är det som gjort flest mål; den boxare (tror dom kallas så?) som går segrande ur ringen är den som pucklat på sin motståndare bäst. Meningen med sporterna är helt olika, flest mål vs mest stryk.

Flertalet inslag i programmet var otäcka. Särskilt otäckt var det att se den på gränsen till kriminellt dåliga domarinsatsen i en match där ena deltagaren förlorade medvetandet. Två gånger visade killen att han gett upp innan han svimmade av syrebrist. TVÅ gånger. Domaren missade båda, och frågan är om han inte tog en sekund för lång tid på sig att bryta in när fightern väl svimmat också?

Dessutom, fast det har inte med sporten som sådan att göra, en sämre lögnare än Reza Madadi var det länge sen jag såg på TV; jag har ingen aaning om varför dom kopplade samman mig med det där helikopterrånet? blinkblink-inte-klara-att-titta-i-kameran.

Kunde inte låta bli att googla programmet och hamnade på ett MMA-forum där en stor del av kommentarerna – som alla var negativa till SVTs granskning – sågade Martin Ingvar [medverkande hjärnforskare] som antingen inkompetent och/eller korkad. En fjärdedel beskrev glädjen över att inte betala TV-licens. Resterande inlägg var rätt vettiga, om än naturligtvis vinklade till sportens fördel, nåt annat hade inte varit sannolikt.

Min tanke är såhär: den som ger sig in i leken tål den. Och ja, leken ska vara tillåten, det är svårare att reglera det otillåtna.