Igenkänninghetsfaktorn är mighty hög när förvärkar redan gjort sig påminda. Jo, det är nog tidigt, men t o m Mallias har fått/kunnat känna efter för att kontrollera att jag inte inbillat mig. Imorse på bussen till jobbet tyckte jag det sprattlade till – sådär som av en liten fisk ni som vet – men jag är långt ifrån säker. Vi är sisus halvvägs in i v 13 och ungefär en och en halv vecka från när lillaste Maali-ynglet sprattlade för första gången. Ytterligare en vecka gick och sen dess har älskade eLi inte hållt sig stilla mer än nån timme åt gången; sömn inberäknat 🙂
Ska verkligen bli väldans spännande att se om Jacklín/Frank är av samma yrvädersart!
Tjenixen!
nämen oj, nu har jag missat något stort känner jag. gravid? GRATTIS!!!
😀
när är det dags ungefär?
sv: hihi, japp, den nyblivna mamman maria har ett av mina armband på armen ja. vilken skarp syn du har! 😉
oj!? har du missat? har inte direkt hållit det hemligt 😉
men massa glada tack såklart!!
gud sååå underbart härligt!!!
pirrigt allan! jag lovar!
Ha! jag sa ju det, att det var dags!
Du känner igen “kännet” nu, det är därför du känner det tidigare än med Maali.
… hm, kanske det blir så att EmmaLi framstår som ett milt och stillsamt litet barn vid jämförelse, om några år? (Go go little J/F!)
jo det hade jag kunnat lista ut själv med tanke på tid å så där, men det är ju väldans tidigt. jag är inte ens säker på att det varit sprattel! att det sammandrar sig däremot, DET vet jag med bestämdhet… inte lika kul som sprattel är det. men jag är ju van!
man vet aldrig. jag hoppas ju inte dock…