Omgångens extrasim inleddes en smula förvirrat för vår del med fria övningar, gissar urvalet begränsade hjärnverksamheten helt enkelt…!? Maali var däremot säker på vad hon ville göra; skutt från kanten hejhopp!
Glada kiddis humör skulle utnyttjas tänkte vi och närmade oss försiktigt en flytkorv. Nänänänä tjöt Maali i högan sky och värjde sig effektivt. Det hjälpte inte hur mycket vi än lirkade och försökte. Samma hysteriska värjning inför cherekringar och flytgrodor. Nå. Puttifrånövning (hålla fast, skjuta ifrån bakåt och slappnas i ryggläge) från kanten funkade mycket finare fisk, precis som simma igel på våra axlar. Modiga av framgång gav vi oss på en gå-på-plankan (planka=flytmatta) – en grej som aldrig funkat förr – å med övertalning och förhandling (hon höll oss i händerna) plankgicks hon snart sniggare än Kiera Knightly :)
Samma förhandling inledde fyra minuters succé i badring. Trots envetet inte den, inte den simmade hon snart omkring alldeles själv i poolen. Vi höll oss på precis nåbart avstånd och när hon fått simfötter på tassarna blev hon kvickare än oss! Alla Hedbertsar plaskade snart runt likt delfiner* efter bollar, ringar, flytdjur och brandbil. Som belöning för duktigt egensim fick hon skutta lite från kanten igen. Vi övade t ex på att apselut inte skutta utan tillåtelse; jag kände mig som en hundtränare med pekfingret i luften inte än! – nu! men kiddi köpte konceptet bra.
Jag lyckades grabba ett par simglasögon och nu var upplägget ultimat för att ta emot Maali under ytan [uppladdning inför fotograferingen såklart!]. Eftersom pappan var upptagen på annat håll (socialisera med klasskamraterna!) fick jag fortsätta dressering på egen hand** och sen var det vår tur att bonda med fotografen. Ojojoj. Jag tyckte jag var cool val men shitpomfrit va många händer det var på varendaste foto han lyckades knäppa!! Ska bli spännande att se om han lyckades plocka fram några nävlösa… Maali var – efter kort fundersamhet, stepp stepp på kanten innan hon vågade slänga sig i till de två dykta valarna – skitduktig såklart och all heder till henne! Ska gifetvis bli micket spännande att få resultatet, å om ett par veckor dyker skivan ner i lådan. Tills dess inga simfoton från oss!
Tjenixen!
* passar ju delkursen perfekt… :)
** om nån såg mitt uppsträckta pekfinger bryta vattenytan underifrån så vet ni nu varför!
Ner under ytan med er 😉 och simma TILLSAMMANS med Maali där så ska du se att ni snart blir riktigt coola fiskar hela familjen 😉 Det är först när man på nära håll upplever hur coooooola ungarna är när de simmar omkring som man som förälder har sinnesnärvaro nog att faktiskt LÅTA dem fortsätta simma 😀
aaah! var var du min kunskapskälla och inspiration (jag såg och avundsjukades minsann av ditt undervattenssimmande barn!)?!!
fast… jag VAR ju under ytan, typ hela tiden! och trots att jag tyckte jag höll mig avvaktande så gick min simfisk (dina tipsade räknesekunder!) tydligen lite för fort… 🙂
Man kan säga att detta är essensen i vad vi vill lära er som föräldrar – att våga låta era barn simma – det är SKITsvårt – jag vet! Och kräver övning, övning och övning – och ganska kalla nerver 😉 Det blir lättare när man vet att de åtminstone lite hjälpligt fixar att själva gå upp och hämta luft 😀 Som min “simfisk” kan 😀 Vi får väl se om jag hinner med lite privat-coachning på söndag!
it’s ö dejt!