15.6 – om snällskjuts.

14.6 - om zzzz.
17.6 - om lösning mot stopp.

Våldsamt glatt och turligt för mig att världens bästaste Maddah erbjöd plats i SOWen hem från jobbet. Bussen hade inte tagit mig hem i tid men nu kunde jag soffas och med ostbågar å snyft ta avsked av sista-ever-i-världen Cityakuten. Sorgligt, men lyckligt. Wow!

Lyckliga återseenden. Sorg. Historik. Förlossningen kändes kusligt nära mardrömmen. Summa summarum: en bra serie no more.

Tjenixen!

14.6 - om zzzz.
17.6 - om lösning mot stopp.
12 comments Lägg till din
  1. Efter att ficat med sladdar till den pyttelilla tv:n i den pyttelilla studentlyan kunde jag konstatera att utan fjärris gick det inte att ställa in kanaler…

  2. JAAAA visst var det bra….och så sorgligt….jag tappa tårar flera gånger.
    Får se till o köpa serien tror jag….den är ju helt super.
    Ha en underbar dag!
    Kram

  3. Same same, satt i soffan med en stor godisskål och ett paket näsdukar och följde sista avsnittet. Ska banne mig skaffa alla 13 säsonger på DVD. Har inte gjorts en bättre serie, enligt mig.

  4. Visst är det knäppt att man kan bli så förtjust i tv-serier… Fast just den där ser inte jag, men jag har andra. Project Runway t.ex…. jag som så gärna ville bli sömmerska i tonåren.

  5. kan vara rätt du tänker på. Ett stort vitt med en stoor gräsmatta som vetter ner mot Ringsjön.
    Ja helt galet vackert är det!

  6. äh. är så länge sen nu så det blir väl nästan töntigt att kommentera nu, men… jaaa! en bautabra serie! å, jaaa! mer ostbågs till folket! till alla dig som missade sistaste avsnittet, gör om och rätt 🙂

    tjo!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *