Fjantarna i piratviken verka inte inse allvaret och jag hoppas att dom fortare än kvickt tvingas vakna på verklighetens hårda dunkuddar. Fast helt ärligt skiter jag i vilket för det finns så mycket annat som är viktigare. Som att kvinnan bakom tragedin i Arboga fått sitt straff. Det ena möjliga. Och imorron startar en annan rättegång. Förhoppningsvis. I Phnom Penh. En rättegång med så obehagligt djupt allvar att i-landsproblemen i Stockholms Tingsrätt slår sig slätare än det stampade jordgolv varpå den ofattbara regimen i Kambodja försökte bygga sin kommunistiska revolution. Den åtalade Kang Kek Ieu satt som chef på Toul Sleng, ett brutalt och närmast osannolikt tortyrfängelse i centrala Phnom Pehn. I vad som varit en modern och fungerande skola lät Röda Khmererna tortera, förhöra och mörda oskyldiga människor. Ja. Du läste rätt. En skola.
Jag har varit där. På Toul Sleng – även kallat S21. Ett ställe där över 17.000 obekväma politiska fångar suttit. Och sju överlevde. Jag har gått i lektionssalar omgjorda till tortyr-/förhörsrum. Jag har sett lekställningar där människor torterats och avrättats. Jag har passerat enorma mängder fotografier av tillfångatagna, en del bara barn. Jag har stått i de små små uppmurade cellerna (påminner mycket om de i Auschwitz, förmodligen inspirerade av dessa). Jag har med oförstånd och skräck vandrat förbi flervåniga skolbyggnader vars fönster och verandor försetts med taggtråd och galler (annars kastade sig förtvivlade ut i hopp om snabb och skonsam död). Jag har med stigande magkramp lyssnat på vår personliga guides sakliga redogörelse. Jag har med rysning och känsla av overklighet förstått revolutionens jakt på motstånd. När vi gick därifrån hade jag inga tårar kvar. Och frös i den trettiogradiga värmen.
Mer och bra fakta om hur jävligt det var under de Röda Khmerernas regim är inte svårt att hitta, jag kan hjälpa lite. Här, här, här och här finns info utan alltför obehaglig fotodokumentation. På Toul Slengs officiella hemsida finns den fasansfulla sanningen. Du hittar dit här.
(med brasklapp för felaktigheter, jag hämtar från eget minne)
Pol Pot stod i spetsen för en vansinnig idé, grundad på maoismens lika vansinniga ideologi, om icke-ägande. Regimens styre har felaktigt kallats "bonde-revolution", vilket är så långt från verkligheten man kan komma. Det var ett gerillaövertagande styrt från toppen, en topp bestående av en elit till stora delar utbildad i Europa.
I snabb takt stängdes sjukhus och skolor, pengar slutade användas och folk tvångsförflyttades ut på landsbyggden där de arbetade, eller dog. Dog gjorde annars i stort sett förbehållslöst de i kategorin icke-önskade. I denna hamnade de religiöst troende, de med utbildning (och/eller glasögon), poliser, militärer och givetvis de med olik åsikt eller genetiskt ursprung. Hur de dog? De torterades och dödades på sätt jag inte kan förställa mig. Spetsade spjut, svältas till döds, hängning… uppfinningsrikedomen var stor när vapen och kulor tog slut. Spädbarn slogs ihjäl genom att huvudena krossades mot en trädstam (håller du i ena benet behövs inte mycket kraft).
Röda Khmerernas skräckvälde 1975-79 mördade ofattbara 1,7 miljoner människor. Kambodja har idag inte fullt 14 miljoner invånare. En befolkningsmängd som fördubblats sen 1975. Jupp. Nästan en fjärdedel av befolkningen dog. Avrättades. Svalt ihjäl. Förintades. Genocide. Folkmord.
Plötsligt känns luften lite tyngre att andas.
Det är skrämmande att det kan finnas så mycket ondska inuti människor… det är sjukt!
S@tu: ja. det är det som skakar mest. att det är människor som utfört alla brutala dåd, inte maskiner.
men HUR blir man så ond???
Någonstans där inne måste ju mänskligheten bo, dessa människor är avstängda, kommer det ifatt eller förblir man sån? Uuhhääl, faan!!!