Tydligen är dom inte alltid som i visan – ibland av förklarliga skäl 🙂 Som i ett berättat fall där berättarens kompisar (inte han själv förståss) i tidiga tonår plingade på stoppknappen heeela vägen från skolan. När de kom fram till önskat resmål swischade bussen därför helt sonika förbi varendaste hållplats och vägrade släppa av varken plinghuliganer eller övriga passagerare, förrän två km därifrån! Respekt!
Just denne chaufför bör vara pensionerad idag. Exemplaret som rattade min buss hem i eftermiddags spelade visserligen inte i samma coola liga, men humöret var klart likartat! Dock oprovocerat producerat. Gravidtrött slumrade jag gosigt och ryckte till när bussen plötsligt tvärbromsar, fem meter efter en passerad busskur. Att fyra personer kurar för regnet därinne är tydligen inte skäl nog att stanna; ingen av dom gav tillräckligt tydligt tecken – vilket dom också fräsigt hälsades välkomna ombord med… Inte fullt så micket respekt där inte ;p
Tjenixen!
Han såg dem kanske inte, förrän just då han passerade OCH stannade?
Mammaord: Man måste alltid anta att folk gör saker av vettiga och begripliga orsaker…även om man inte själv begriper!
I kväll har jag varit och firats av av mina arbetskamrater inför pensioneringen… inte begriper jag varför de skulle fira (se ovan) men trevligt var det och mat, dryck och presenter fick jag! 😉
Klart han såg dom! Han sa ju att dom inte tydligt nog visat att dom vill med!? Med en buss i timmen bör man kanske som chaufför utgå från att människor i busskurer är troliga passagerare? Samme man höll på att köra förbi mig i höstas (jag sökte ögonkontakt men höll bara busskortet i armbågshöjd – fräste han “förklarande”). Sen var det likadant vid i stort sett varje hållplats! Så nä, i det här fallet tolkar jag rätt, inte snällt 🙂
PS. Kul med presenter! Grattis!
*nynnar för mig själv*
En busschaufför, en busschaufför, är en man med glatt humör….
Tyvärr stämmer det sällan. Men det är i sig inget att förvånas över. Tänk vilka arbetsförhållnande de har…
lite förvånas jag allt 🙂 såå ansträngande är det ju inte jobbet… satt i relation till många andra serviceyrken menar jag!
just den melodin jag hade i huvudet igår kväll såklart. fick hålla mig för att inte börja nynna högt när han morrade på stackarna han släppte på 😀
Och som vanligt så är det inte chefen som är med i filmen som skrivit brevet…
haha! nää… men man kan avslöja sig på annat vis 😀