Att jag mår illa är tydligen inte nog för att hålla mig från käket. Förra gången så här dags och lite till hade jag gått ner tre kilo. Denna gången ligger jag sisådär tre kilo plus. Jotack. Det är bättre att va tjockis från början, då blir det inte så mycket att ta av i slutänden… sju kilo upp och sjutton ner. Hyser inga förhoppningar om dylikt beteende denna gång.
Av förklarliga skäl håller jag mig långt från serier av typen norska dokumentären Barnmorskorna och lippillret Gray’s Anatomy. Ser hellre simpla Two and a Half Men eller t o m urgamla och egentligen inte i min smak Seinfeld – allt för att hålla fantastiskt lättlockade tårar borta.
Det är lite för tidigt för förvärkar va? I vilket fall borde det väl isf inte vara nåt bra? Fast jag inbillar mig. Såklart. Väl. Väl? Ja!
Tänker förresten apselut brutalskylla ALLT på hormoner den här gången. Humör, känslor, utbrott, ögonallergi, smak. Allt. Nemas pardon. Känner att jag kanske bör förvarna. Maken framför allt. Höhö.
Tjenixen!
Jo, man kan faktiskt ha värkliknande känslor även i början, utan att det är farligt. Livmodern börjar ju växa och det är klart att det kan kännas.
Vi kan sitta och gråta tillsammans.. Jag börjar snyfta för ingenting, jag med.. Och jag är inte gravid, så jag kan inte skylla på hormoner.. Fast jag vet inte VAD det beror på… Sista 2 månaderna har varit helt hopplösa.. Övergångsåldern? **S**
hä! du är väl yngre än mig kvinna?!
Hormonerna är härliga att skylla på och man kan göra det länge med 😉
det är lite i stäv med min plan 🙂
Minns också att jag hade värkliknande smärta i början, det är nog helt normalt.
Visst är det kul att skylla på hormoner hahaha!!!
njo. värkont är en sak, men värksammandragningar känns lite illa… iofs hade jag förvärkar från vecka 17 eller nåt med Maali och det ju fina fisken!
Ibland tror jag att nästan allt kan vara alldeles normalt när man väntar barn. Mycket skumt som pågick i kroppen och med hormonerna minns jag.
ååh… det är är så gränsfall till irriterande. att alls ska vara så “normalt”. eller hur! mycket av det där normala visar sig ju i efterhand vara allt annat än just normalt och istället typ väldans onormalt. det gäller att stå på sig i vissa lägen, lita på sig själv. och med det menar jag inte ifrågasätta expertisen – bara ha koll på sig själv, känna efter och inte bara “lita” på allt som “sägs”.
förra gången skulle jag va så himla duktig och klara mig själv hela tiden (lyfta som vanligt, jobba till två veckor innan BF, inte tillåta mig vara “annorlunda”). får se hur det blir nu 🙂 ska försöka ta lite mer hand om mig själv. njuta av Maali och Mallias. och Frank.
🙂
Hmmmm, jag kräktes och mådde illa konstant i 9 månader och detta TVÅ gånger dessutom.
Inga hormonrubbingar, inga konstiga anfall, inga märkliga matvanor. Inget konstigt alls förutom just kräkandet i 9 månader. Jag gick upp 10 kilo under graviditeten (2 kilo mindre än normalt) och gick sedan upp 10 kilo efter förlossningarna (Fooooood finally foooood!!!) Not so good.
Lycka till med humör och illamående! =)
förutom själva kräkandet (är fysiskt oförmögen att hjälpa kräket på vägen och håller tillbaka in absurbdum) känner jag igen mig totalt.
Grav.tips
Vaknade imorse och mådde minst sagt pyton… Kan säga att det var längesen jag mådde så illa. Efter ett tag orkade jag inte mer, så jag gick ut på toa för att kräka.. Då släppte det lite..(kräkte aldrig) Sen kom jag på en sak, jag har i nattduksbordet… Akupressurarmband… Armband som man sätter på sig och efter ca 2 minuter, slipper man allt vad illamående heter… Fungerar vid graviditet, åksjuka och operationsillamående. Finns på Apoteket. Visst.. Lite dyrare än tabletter, men det är en engångssumma, man slipper äta tabletter i onödan, de fungerar var gång och betydligt fortare. Är det riktigt jäkligt, kan man t.o.m ta på dem innan man somnar och sova med dem på.
Enda gången de inte fungerar är vid maginfluensa.
va snäll du är som tipsar! aj löv!
jag testade dom där förra gången. hjälpte inte ett dugg. men jag kanske ska försöka igen? ska fråga om jag får låna Nästgrannens, jag har för mig hon sagt att hon har.
varningen har gått fram (om än lite sent… 😉
kan man skylla din gullighet och önskan om närhet på hormonerna med?
isf é det helt ok med några utbrott då och då!
PSS!
Nähä.. det är min personlighet 😀
När ska det till att födas, det lilla livet? Jag är ju liksom lite sporadisk med bloggläsandet så jag missar en del.
Hormoner är alltid bra – går att ta till även i klimakteriet. Mellan graviditeter och klim. kan man skylla på PMS. Finns alltid nåt. Själv har jag ett sjuhelsikes humör, men försöker dölja det när jag bloggar. Blir skitarg hur fort som helst – sen går det över lika fort.
haha! jo man kan alltid skylla på nåt :p
yngelleverans är beräknad till tidigt nästa år. vi är alltså väldans tidigt ute och är långt ifrån säkra på att lilla yngel-Frank vill hålla sig kvar. håll gärna lite tummar för att allt går bra, och att det blir en fullpoängare (en tia)!
Hmm…Du väntar barn mao? Hur långt gånget?
v 10 ungefär. tror vi.
Åhh va roligt =P Haha. Inte att må illa, men hela processen igen.
Stor kram på dig
Roligt att du väntar barn igen!! GRATTIS!
Grymt svårt att välja kort… har inte räknat hur många vi har å välja på men säkert runt 50 st finns de!
Ha en trevlig helg!
KRAM