…eller bara fota ett osäkert tonårsflin i huvet. Fast nää. Så får man väl inte tänka? Eller i alla fall inte skriva, eller säga?! Fast jo. För när en dm3 stor sten kommer vinande i luften och landar ett par meter framför din tjugotremånaders bäbikiddi förskjuts allt vett och sans och alla normala regler slutar gillas och det är inga horn som växer ut utan hörngaddar, huggtänder och det krävs enorm vilja att hålla sig till att bara bli verbal. Sådetså.
ps. det kan hända att de hot som flög ur min mun inte hör till mina stoltaste grodor. men å andra sidan hade varendaste groda blivit sanning om stenen så mycket som snuddat nåt annat än asfalt… vidriga tanke.
Nämen, FY! Tur att det inte hände någon olycka!
Tidningen var Expressens inredningsbilaga “Leva & Bo”. Är du nyfiken kan du kolla in här:
http://matildasalmen.blogg.se/2009/january/leva-bo.html#comment
en alldeles otroligt stor tur. plockade med mig stenen hem. var tvungen att visa den för nån liksom. den är otäckt stor.
det var inte med mening, det förstår jag, men man kan inte kasta kilotunga stenar över en skymd häck. jag hoppas dom lärde sig en läxa. the skälliga way…
ska såklart kolla länken! är ju nyfiken, annars hade jag inte frågat!
Tog du namn och adress? personnummer? Jag vill också tala några sanningens ord med dessa ….. idioter!
mrmr
inte nåt av det, det var ju inte med mening: iaf inte mer mening än om man har om man hivar en sten över en häck till en skymd skolgård… i övrigt. ja.
Whoa, jävla knäppisar! Jag hade blivit skogstokig och rosenrasande och alldeles ledsen för “tänk om”.
Hoppas de lärde sig en läxa i alle fall
det värsta är att jag blev så arg egentligen. jag skulle ju hållt mig lugn för då hade ungtupparna säkert förstått bättre. men. jag blev ju så rädd. fan. för, ja… tänk om.