Jag gläds åt det stora intresse vårt barns förskolepremiär åsamkar bland mina fem glada läsare och låter berätta att jag faktiskt redan förberett maken på gästbloggning, men att denna låter vänta på sig. Under tiden kan iaf kort redovisas att barnet EmmaLi enligt sin far med stor glädje tog sig an sin nya arbetsplats!
Jag BEHÖVER inskolningsberättelser nu! Det är som det där konstiga samförståndet man kan uppleva med folk man suttit fast i nån riktigt jävlig flygförsening med eller så. En sammanbiten gemenskap som bygger på att man delar umbäranden. Emellertid: So far so good för oss verkligen (idag med!). Stenar faller från hjärtat som ett mindre kalkbrott…
Lallis: det glider ihop alltsammans på nåt vis 😉
Anders: va gullig du är! å jag förstår dig. jag ligger ju lus på dina knivar för att följa dagisTrollet. men, jag kan inte göra mer än tjata försiktigt på maken. på torsdag och fredag är det mina dagar. kanske får hålla dig till tåls…?