En dag för sent enligt kalendern men ändå i god tid för att vara oss flyttade idag tomtar, stakar, stjärnor och övrigt pynt ner i sina kartonger till källaren. Maali hjälpte friskt till: det vi packade ihop packade hon upp! Granen står dock fortfarande både grann och ganska grön kvar. Den känns för fin för att slänga ut redan men kanske blir det – beroende på hur läget ligger – ändå plundring redan imorron…
Gårdagen (och dagen) har passerats utan minstaste minsta känsla av förebådande förlossning. Visserligen har sammandragningar och förvärkar sänkt sitt fokus från öfre till nedre magdelarna men fortfarande mår jag fina fisken och har nästan inte ont alls! Både jag och Mattias är alltså vid god vigör och Maali tjötar om att bygga klosstorn mä bäbin. Hon är också vår världs sötaste nos när hon då och då uppfordrande vänder sig upp mot bäbin i magen och allvarligt förmanar: Milja Jack’ín komma ut nu!
Jag gissar nog fortfarande på bäbi den artonde, men för att vara på den säkra sidan förbereder jag mig på att få vänta längre än så. Det stora lugnet har iom detta sänkt sig över min kropp och jag tänker nu njuta enbarnslugnet tillika frossa sömn och umgänge med min gode vän Marabou för fullaste muggar. What else to do liksom?
Tjenixen!
Det är inte så mycket annat att göra och låter rätt behagligt.