“Upp” var närmre än jag trodde, för med Pontus och hans föräldrar (varav mamman är den ena av mina två gamla bästisar) från Kålltorp fylldes Villa Morkulla av inomhus solsken och världens kanske vackraste ljud – barnskratt!! Ett stycke fatboy utgjorde bästaste lekplats och innan kiddisarna rejsade i agilitytunneln (sicken bra leksak!) fikade vi kaffe och mumsade köpekaka på sällsamt vuxet, sansat och trevligt vis. Njutbart! sa Bill. Vill mera! sa Bull.
Ett annat upp är mängden kastningar som Milla de senaste timmarna dämpat. Hon verkar koncentrera sig på att kräka ner bara mig, och för allan del sig själv. Mattias kan bäras henne fåräävör; så fort jag gör minsta antydan att komma nära dyker det grynigt vita upp lika säkert som ett amen i kyrkan. Orättvist, sa Bill. Murphy, sa Bull.
Tjenixen!
Underbart!kramis
Vad skönt att ni är bättre igen! Ja barnskratt kan förgylla vilken trist dag som helst!
Kram
Låter som en alldeles utmärkt dag i mina ögon. Och ja finns inget bättre än härliga barnskratt faktiskt. Önskar min stora tjej ville skratta lite mer.
Hoppas ni får en härlig måndag nu Kram
Så kul att tunneln är en lika stor succé hos er som hos oss 🙂
louise: tack sötnos!
Linda (familyspace): jaa! från dur till moll i ett nafs, en lycklig unge är bästaste medusin för moody moments!
Linda (mustica): ååh, jag önskar också att hon fick skratta lite mer. har inte hängt med i uppdateringen hos dig på länge nu (förlåt!!), men jag hoppas ni får fortsatt hjälp eftersom det verkade arta sig så himla bra för er med den?
Karlamamman: den är bästaste fisk! Pontus var helt begeistrad och hans föräldrar med så dom var på väg till djuraffären runt hörnet där de trodde den var köpt 😀