15.2 – om min hemskaste dag.

14.2 - om en happy sunday!
17.2 - om vad som hände.

Millas enmånadingsdag. Nu vet jag hur fjäderlätt en fyrakommatrekilos avsvimmad bäbi känns i min famn. Så rädd har jag aldrig i mitt liv varit. Ambulans. Ganska suddiga minnen blandas med glasklar skräck.

Allt bra nu, det gick fort och vi är hemma. Kvar finns bara rädslan. Jag trodde att jag dödat mitt barn.

Kärlek till fantastisk sjukvård. Och till er.

14.2 - om en happy sunday!
17.2 - om vad som hände.
19 comments Lägg till din
  1. Men lilla gumman vad har hänt??? Gud vad rädd jag blev när jag läste. Så skönt att allt är bra med er iaf men det är skrämmande o läsa sånt här. Tänker på er!!!
    Massa massa massa kramisar från mig!

  2. Åh nej! Blev alldeles kall… men, TUR att allt gick bra om jag förstår dig rätt?
    🙁 Grattis till Millas enmånadsdag förresten! Och idag är det Elliots, woho.
    Många kramar!

  3. nämen fy vad säger du? Vad är det som har hänt. Vilken tur att allt gick bra men jag förstår att din rädsla och oror sitter i.
    Massa kramisar

  4. Jag frågar som de andra, vad har hänt och tackar oberoende vad som hände högre makter att allt blev bra – vilken fruktansvärt känsla det måste ha varit 🙁
    Kram!

  5. usch va läskigt… vad är det som har hänt? låter som det gått bra i alla fall o det är jätteskönt o höra.

    sv: haha, ja man kan inte annat än o fota dagens händelser för o kunna hålla humöret uppe, vilket inte alltid går ändå i för sig. 🙂

  6. Fy vilken hemsk upplevelse, det unnar vi inte vår värsta fiende! Skönt att höra att allt gick bra ändå.

    Tänker på er!

    Många kramar från oss <3

  7. Jag slutade andas när jag läste inlägget… Men har nu börjat andas igen.
    Hur mår ni? Hur mår milla? Vad hände?
    Sjukvården är fantastisk. Underbart!
    Stor kram till er alla

  8. Men fy! Har hängt med här på bloggen till och från sen lillan kom men aldrig hunnit med att skriva en rad :/… Vad hände? Skönt att allt verkar ha gått bra iaf… Alice hade nån slags kramper när hon var i den åldern och det var bland det värsta jag varit med om – så rädd vill jag aldrig mer vara!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *