18.1 – om att va en riktigt kass svarskommenterare…

17.1 - Nu är vi hemma!
19.1 - om ett stort lugn.

Om man nån gång i livet har giltiga orsaker till tidsbrist tycker jag mig faktiskt uppfylla kriterier i flertalet kategorier just nu…? 😀 men, sorry för borttrollade kommentarssvar ändå – som ju, ehum, hade bliddit jefligt ovarierade o tjötiga iofs 😉

TACK, som ni vet!
17.1 - Nu är vi hemma!
19.1 - om ett stort lugn.
12 comments Lägg till din
  1. Godmorgon! Du har all giltig orsak i världen men jag vet hur det är – när Sara föddes ville jag fortsätta blogga men om jag skulle svara på kommentarer fanns där mindre tid till att blogga så jag slutade svara på dem fast det hjälpte ju inte så länge för sedan fanns det inte tid eller ork för bloggandet heller MEN jag håller hoppet uppe om att jag någon dag kan fortsätta…. Passa nu på att njuta av dina/era underverk – tiden går så otroligt fort! 🙂 Kram!

    1. Jag blir så fantastiskt glad för all supergullig respons jag får o det känns ju så otacksamt att inte svara på den. All nosning för min del har varit från mobilen, jag snor korta stunder när Lilla sover/äter/leker med sin pappa, och att läsa går så mycket fortare än att skriva såklar 🙂

      iPhonen är bamsebra till detta, jag måste bara öva upp skrivhastigheten i relation till felfrekvens bland bokstäverna!

      Som du vet hänger jag kvar hos dig när du kommer tillbaka. Bara inte just nu…

      Krams!

    1. Tack!!! Jag tänkte på dig, fick kämpa för att hålla lugnet när Lilla hade ett så tungt halsband med sig ut… skillnaden för mig var enorm, men några tårar av lättnad föll (faktiskt) sedan också för dig [hoppas du kan tolka mig rätt].

      Krams!!

  2. Coolt! Grattis som f*n =) Skit i bloggen och mys och lata dig i 190 nu. Det har du förtjänat. Bloggen finns kvar när du känner för det <3

    1. Tack sötnos!!

      Läsa å skriva hinner jag änsålänge, och vill! Att responsa däremot… det hinns jag inte riktigt… mina nosar är inte “viktiga” såklart, bara roliga. För mig alltså. Och nu när alla ni snälla läser och kommenterar är det roliga ännu större. Jag passar på att smita emellan med bloggning i mobilen; det funkar fint. Men visst kan det vända i ett nafs?

      pOk!

  3. Det finns ingen som inte förstår hur glad du är för all respons, så tänk mindre på att svara på alla kommentarer och mer på att göra sådant du verkligen känner att du vill och hinner med. =) De som undrar eller vill något för väl helt enkelt följa dig i det du skriver i nästa inlägg. Brukar funka bra, det också. =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *