22.4 – om två nålar i en bäbi.

21.4 - om de kvinnliga hedbertarnas framsteg.
23.4 - om 276 skräpkommentarer.

Första vaccindoserna (det är två sprutor numera? Emmi fick bara en?) till Milla klockan kvart över nio i morse. Grät sitt aj-skrik (fan, jag får rys och hemska återblickar när jag hör det…) precis när hon blev stickt men sen slappnades och somnade hon gosigt. Maali var perfekta barnet hela BVC-besöket och sen höll det perfekta i sig till ungefär halv fem. Då kom hon plötsligt på att hon är två år. Typ.

Vissa dar tar trotset hårdare. Idag var en sån dag. Förlåt Anna! Vi som kom till dig för att avlasta, inte för att lyfta ditt tak… Fast Svante kanske gillade underhållningen: omväxling på tjut förnöjer?!

Tjenixen!

21.4 - om de kvinnliga hedbertarnas framsteg.
23.4 - om 276 skräpkommentarer.
8 comments Lägg till din
  1. Man tycker ju så synd om de små när de får sprutor, stora nålar in i små lår! men det är ju för en god sak och tur att det går över snabbt! det är annat än trotset det, det kommer ju och går under ett par år… jippie 😉

    kraam !

    1. just det där aj-skriket är en trigger för mig. det hände nämligen en olycka med Milla för två månader sen och hjärnan glömmer inte ett ljud det en gång registrerat… men som sagt, det är övergående. hon grät bara en kort kort stund! det var mest själva grejen.. och känslan det rotade upp i mig…

  2. Uscha, visst är det hemskt med sprutorna… man fick ju nästamn tårar i ögonen själv att pluttens ledsna och chockade min. 🙁

    Och jaa, det känns så knäppt att helt plötsligt gå ut UTAN barnvagnen och sin mamma-identitet. Man vill nästan ha en skylt så att folk fattar, hahah!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *