Efter en korkad powernap i soffan igår kväll låg jag vaken och snurrade i sängen i flera timmar. Tio i två blev jag plötsligt klarvaken. Som i en aha-upplevelse stod förklaringen till märkliga klumpen på toacisternen uppenbarad inför mig i mörkret; den var del av ett jättefel.
Det är nu den gode hantverkaren skiljer sig från den sämre: inte en enda (synlig) suck i vår riktning och saken är på väg att bli biff. Hur tillrättningen ser ut på fakturan vet vi ju inte än men än så länge sjunger hedbertarna Röörtjäänst *klappklappklapp*.
EmmaLi var lite vissen när jag hämtade på förskolan i eftermiddags. Väl hemma visade tempen 38,9, lilla kaminen kröp ihop i mitt knä på ett uppenbart sjuk-Maali-vis och när hon för andra gången på en knapp veckas tid blir alldeles kritvit och yr bokar jag läkartid tills imorron.
Mycket kändes i natt apa och skit. En samling tur i oturliga sammanträffanden gör att apan förvandlats till en liten trumpen hund. Det kunde varit värre? Och hujedamej må det inte vara nåt allvarligt med EmmaLisen…
Mjau.
Usch då. Men BRA att hon får träffa läkare imorgon så att du åtminstone får ro i själen. Kram
Uppdatering med Maali??? <3. Oroas!!!
blidde ett inlägg av det.. gulliga du som oroas för oss <3