Om det inte är så att jag har raketbränsle att erbjuda talar mycket för att Milla blev felmätt på förlossningen. Andra logiska förklaringar är svåra att finna till att hon på tretton dar skjutit i längden till 54 gosiga centimeters!? – från 49 ursprungliga dito…! Vikten inte lika imponerande tyvärr: upp knappa hundra grams från förra veckan. Att jag matat henne kräkfull har tydligen haft motsatt effekt 🙁
Helt enligt skolboksbäbi har de senaste kvällar/tidiga nätterna varit magtrassliga och gråtiga. Igår trasslades det mellan halv sju och ett. Jobbigt? Nä. Faktiskt inte. Gifetvis är det tungt att se sin lilla Milla ha ont på sig (och hjärtat snörpte när lilla fortfarande var alldeles hes imorse) men det här känns som helt normal tarmutveckling? För att underlätta utvecklingen köptes iaf idag Sempers dyra droppar. Om föräldraplacebo smittar eller om dom helt enkelt funkar på Millamagar är för tidigt att sia om. Säkert är att kvällen ikväll är mycket lugnare – och vi väljer att tro på dropsen!
Jag tror att det kan vara lite si och så med mätningarna på förlossningen. Vår Mellan var ovanligt utsträckt när hon kom ut. Hon väckte visst uppseende med sina raka ben på skötbordet. Uppmättes låååång och hade sen en jämn längdkurva. Storasyster hade varit betydligt mer hopkrupen och fick en längd som var flera cm kortare – och sköt sen snabbt i höjden.
precis samma med Maali. hon hade legat raklång hela tiden i magen och ståtade därför med hela 51 vackra centimeters till sina dryga tre kilograms. Milla, som bara buffat runt lite försiktigt ihopkrullad under magtiden, var gifetvis lika ihopkrullad när hon kom ut. det kräfdes dock ingen eftermätning på BVC för att vi skulle ana “misstaget” på förlossningssalens mätbord. kläder i storlek 56 och t o m 62, som alltså borde hänga segel på en halvmetersbäbi, passade perfekt.
en bäbilängd känns inte lika viktig att hålla koll på som en vikt. den är ju såattsäga mer precis. ingen risk för mänskliga faktorer 🙂
Hahhaha… Ja vad gör det om en månad eller 2.. Då har hon iaf lite att jämföra med!
Bra där mamma, inte fundera på gårdagen. Se framåt! Å sov så fort du får tillfälle!
Pok
Mallaalltgåröverbralla
sov?! vad är det?
😀
pOk!
Tro du på dropsen!
Och säkert var hon felmätt. Tror det är väääldigt lätt hänt då de ska mäta de små “räkorna”.
Hoppas att den här kvällen ska bli lugn, och nästa ochg nästa och nästa….
kram!!
jaa! we believe!
å lugnare är det. iaf på Milla-fronten. nu är det Maali som är det högljudda inslaget i hushållet… jisses vad hon låter. så arg. så lessen. så svartsjuk. så mycket känslor. stackars stackars. tycker verkligt synd om henne. och lite om våra öron… också.
Hm. Jag tror att de inte mätt helt hundra. Asså min mor, som har lååång erfarenhet av bäbisar på BVC, sa att man diskuterade att inte mäta dem så noga längre uppe på BB för att man inte riktigt mätte riktigt rätt. Benen inte bara å böja ut å så. Äsch. Jag vet inte. Bara en relexion på det du skrev.
Håll på dropparna. Minifom (heter det så?) funkade för oss och strunt samma om effekt sitter i huvvet på oss paranteser. Bäbisarna mår ju bättre.
God helg. Kram.
precis. vikten är ju både enklare och viktigare att hålla koll på. längden (och huvudomfånget?) har i mitt fall aldrig känts särdeles intressant – förrän möjligen efter några månader när det börjar bli mer jämförbart. tack för reflektion. såna uppskattas alltid!
så din mor jobbar på BVC? skojigt! tyvärr lär jag väl aldrig springa på henne eftersom vi hänger på Neptunus hela familjen.
både Semper och Minifom kostade oss skjortan med kolik-Maali. ingetdera hjälpte ett skit. tyvärr. Minifom är numera bojkottat i mitt hem av två anledningar, dels är det stökigt att ge inför varje måltid, och dels är det (om dom inte gjort om den) en av de mest idiotiska flaskkonstruktioner jag nånsinn haft oglädjen att använda. nu håller vi på Semper. och så länge det funkar struntar vi om i det är placebo eller ej!
krams tillbaks!