Det ska va en första gång för allt och nu vet vi hur en liten sockerspeedad lycklig Maali ser ut! Gårdagsens Mello-gäster hade med en harmlöst liten godispåse (jupp, dom var gulliga å frågade om tillåtelse först) och vi fick oss stor underhållning. Å nä, jag pratar inte Melodifestival!
Frågan är nu hur moraliskt förtappat det vore att idag beröva sitt barn de resterande undangömda bitarna? Jag försvarar mina skrupelfria, gifetvis helt hypotetiska, tankar med att Milla kanske också vill smaka…?
Men Ullisen. Att stjäla från ett barn! Sitt eget barn! ;-). Tur att allt har ett gott syfte :-p
ehum. det var en rent hypotetisk fråga. såklart. men det är klart… med ett så gott syfte så…?!
Man får ta tvätten när man hinner, den går ju absolut inte i första hand:) Fidde håller i matlagningen för det mesta och det är guld värt:)
Hehe jag e inne här med men kommenterat alldeles för sällan..
hi hi hi….ja hon var verkligen lycklig 🙂 och sockersöt. Det är tur att det bara händer nån gång ibland och inte varje dag att de bli sockerspeedade.
Kram o ha en underbar dag!
höh! särskilt skojigt var det ju att sätta fast blöta godisar på tröjan (har inte vågat titta hur den ser ut…) och särskilt skrajsigt var det att “händerna sitter ihop” 😀
nå nu vet vi. och väntar länge tills nästa gång!
tackdetsamma till er!
Lördagsgodis rocks!!! Jag fick oxå lördagsgodis (av gubben)…. Men han köpte FEL godis. Eller några bitar va rätt. Blev jätteledsen (haha. Gravid-hormoner är inte lätta att handskas med). Dock åt jag de äckliga godisarna oxå. Har man sockersug så har man!
ojoj! modig han är mannen, köper fel godis?!! blir väldigt orolig och undrar: hur mår han idag?
ps. fråga mig igen om jag känner igen… 😀 haha! jadu. minns du det här?
Sockerspeed har vi faktiskt aldrig varit med om här. Däremot mjölkproteinallergispeed. Inte bara ett långt ord utan också ett besvärligt tillstånd.
Godiset var ett dilemma, tycker jag. Idén med lördagsgodis är ju att det ska vara just lördagsgodis. Men jag hade ett barn som gillade att spara. Det hade känts fräckt att beslagta. Jag tror vi försökte komma fram till en kompromiss där hon fick spara men inte äta lite varje dag utan vänta tills en annan lördag. Eller nåt. Några hål i tänderna har hon faktiskt i alla fall vid dryga 19 ännu inte haft!