Förra lördagen hände det att EmmaLi plötsligt blev alldeles vit i ansiktet, fick jättestora pupiller och sa att hon var yr. Min lilla knappa treåring, som också annars är generös med närhet men som tycker två sekunder sitta-still-i-knät är oääändligt länge, kröp upp och la sitt huvud mot min axel. Vi blev väldigt oroliga både Mattias och jag, för när älskade fröken Piggelin lite vilset mumlar “jag är yr, jag måste nog lägga mig ner” hugger det i magtrakten.
Nå. En gång är ingen gång och efter en kort paus – där jag som bot mot förmodat sockerfall proppade en ruta Marabou i munnen på förvirrade barnet – och en stunds vila blev hon nästan sig själv igen. Men. Igår eftermiddag hände det igen. Samma tidpunkt som sist och exakt samma beteendemönster. Hon stod vid soffbordet och pusslade innan hon vinglade fram mot soffan, la huvudet mot en kudde och tittade på mig, “jag är yr, mamma”. Med en liten ålkrypande bäbi på golvet och en ostadig treåring halvvägs upp i soffan sprang jag ut i köket och hämtade en banan (om det nu är sockerfall det rör sig om?) medan fingrarna slog numret till vår läkarmottagning. Till min lycka svarar Ingvor, en distriktssköterska jag har väldigt stort förtroende för och som jag vet är ställets expert på diabetes. Hon lyssnar, lugnar, förklarar och bokar en läkartid till oss (till idag).
Undersökningen gick ganska snabbt, Maali var lite rädd men mycket modig, med resultat remiss till Barnmottagningen på sjukhuset. “En treåring ska inte vara yr”, konstaterade läkaren bestämt och jag kände mig dubbelt lugnad: av att som förälder bli lyssnad på och betrodd, samt av att se fram emot hjälp av barnläkare med erfarenhet och specialiserad kunskap.
Nu bara väntan på att remissen ska trilla fram. Under tiden passar jag på att slänga frågan i luften: är det någon som känner igen det här och kanske kan veta vad det är som är “fel”?
Mjau.
ps. Att renoveringen halkat efter – skulle haft en helt färdig toaletten där uppe i morgon, målaren har ännu inte tagit sitt första spackeltag – känns i sammanhanget helt okej. Enda dilemmat skulle kunna vara att EmmaLis ena barnkalas hamnar mitt i värsta rivningsruschen i badrummet här nere, men vi får väl om det blir för kaotiskt lägga in önskemål om arbetsfri dag just den åttonde november? Fast, med tanke på de få arbetstimmar per dag vi sett hantverkare i vårt hus torde det problemet aldrig riskera uppstå ;)
Nej, tyvärr är jag ganska okunnig på annat än förkylningar och feber.
Men det finns ju massor av konstigheter som har väldigt enkla förklaringar, så man måste ju inte vara lika hispig så fort som jag blev det när mina var små…
Bra att du får hjälp. Behöver du vänta länge?
*spekulerar fritt*
förkylning på balansnerven?
nåt synfel (koncenrera sig på pusslet?)
migrän?
allergi?
Åh fy, stackars liten…! Jag förstår att ni är jätteoroliga nu. Hoppas att ni får svar SNART! Har hon fått något fästingbett i sommar? Eller som någon annan skrev, förkylning på balans-nerven? Har drabbats av det själv och det är jätteläskigt. STORA kramar till hela din fina familj!
Usch förstår din oro! Blir orolig också..
Men det kanske är sockret ändå? Jag blir själv yr om jag får sockerfall.
Annars tänkte jag också på ögonen, om det kan vara synfel?
Tänker på er!!! KRAM!
o lilla skruttan o stackars oroliga päron, hoppas innerligt att doktorn hittar vad detta kan bero på. Skönt att dom lyssnade på dig o tog din oro på fullaste allvar!
Vi håller tummarna på snabb förbättring!
Förstår er oro. Som läkaren sa, en treåring ska inte bli yr. Det kan ju vara en hel massa, mindre allvarliga, saker, men det är bra att ni får göra tester för att utesluta eller konstatera diabetes. Jag hoppas på ett snabbt svar.
Kramar
Jag förstår också att ni är himla oroliga, det där lät inte roligt.
Killen som håller på att sätta kakel hos oss (ja, nu är han ju 38 år men ändå) berättade att han hade haft såna yrselanfall, och läkarna hade inte hittat ngt fel, men trott att det kunde vara ngt virus som påverkade balanssinnet tillfälligt.
Hoppas att ni får snabbt svar på proverna!
först, TACK för alla era gulliga omtankar (både här och på annat vis)!! ni är min världs gulligaste nosare, bara så ni vet!
ang Maali så har vi inte sett till några mer yrselanfall, och hon själv konstaterar också då och då att hon “inte är snyrrig!”! har fått en massa bra infallsvinklar från vänner (bl a från er här) och har många irriterande (för läkaren?) intressanta (för oss!) frågor att ställa när vi väl får komma till Barnmottagningen 🙂
återigen, TACK!