Hur mycket jag än inte skulle önska mig ett annat liv än det vi har så drabbas jag vid spridda tillfällen av en molande lust att fly. Att få lite tid. Tid, inte i huvudsak till mig själv, utan till allt det där som aldrig blir gjort. Alltså inte disk o tvätt o damm utan “projekten”. Ni vet, plocka bort överflödigt “pynt” i huset, tömma källaren på skräp, få upp en rad kakel i köket och alla dom där tavlorna som stått och samlat damm i åtta år, rensa gamla kläder, slita upp en massa förvuxna buskar i trädgården. Osv. Men tänk att gå på bio en kväll. Spontant. Att organisera alla foton, kanske lyxa med framkallningar och fotoböcker. Få upp klädhängaren. Organisera alla garderober. Köpa blommor till krukor och balkonglådor, gärna plantera dom också. Kanske rensa lite land. Bli av med tvätthögen i källaren. Åka och bada i simhallen. Köpa nya vårskor. Dessutom skulle jag vilja leka mer med Maali. Jag skulle vilja gosa mer med Milla. Jag skulle vilja fika med min vänner. Kramas med min man. Sova en hel natt utan ont.
Jag har däremot – i motsats till många människor idag, särskilt kvinnor tydligen?! – inget behov av att bara perfekt. Jag tycker takeaway är okej. Maali ska va lycklig men inte alltid klädmatchad. Själv kan jag va mysbyxig hela dan. Jag bakar inte kakor. Jag bonar inte golv. Jag har nog aldrig kokt en soppa.
Om tio år kanske källaren blir tömd. Och trädgården i ordning. Tills dess; jag hyser litet hopp. Och du hittar mig kanske i en deppig hög. Eller ett lyckligt barnkärleksrus. Du hittar mig troligen inte på krogen. Eller i tv-soffan. Men kanske i en hängmatta. Eller i sandlådan! Bara ryggdisken läker. Åååh så trött jag är på detta. Och Mattias med. Och säkert Maali. Milla doesn’t care! Bara hon får vara med och nära är hennes värld fulländad! Mjau sicket härligt liv ändå!
Ja sådär brukar man känna, särskilt på våren då vill de flesta rensa och styra upp, så du är inte ensam!
Sv; Hahaha! Du missförstod allt, det är jag och inte Millie som ska lämna avföringsprov :/
för min del känns det väl extra mycket “vill” eftersom jag inte kan… men snart så!
sv: nää!! är det sant!? haha! å jag som tyckte jag läste så noga?! 😀
Skit i källaren, skit i garaget, vad du än gör där så fylls det alltid på med nytt.
Krama och gulla med dina barn, schvissvosch så tar de studenten och planerar flytt till skolstad.
Krama och gulla med din man.
Ta hand om din rygg.
Kram på dig!
men, borde man inte kunna hinna lite av allt liksom… även om jag gärna lyder dina råd. kloka ugglor har inte alltid glasögon tydligen 🙂
Oj, jag har helt tappat bort dig sen en liten datacrash mærker jag! Før att svara på din fråga, så bytte vi kommun nær vi flyttade ifrån I’s far, och fick såldes inte gå kvar mer æn uppsægningstiden på hennes gamla underbaraste førskola. Vældigt trist, men det ær få førunnat att få vara hemma hela våren och sommaren (och hujedamig, kanske ænnu længre) med sin två-åring. Jag ska førsøka njuta så mycket som møjligt. Thank god før finfina ensamstående-ordningar i Norge, tills hon ær 3 ær det fullt møjligt ekonomiskt!
Och kællare, tavlor, blommor och allt såntdær, det springer ingenstans 🙂 Baka dæremot tycker jag ær KUL och gør gærna 😀
snacka om att tappa bort? jag har helt missat att ni separerat? oj.
krams!
Jag tror grejen är att bara vara där man är, komma ihåg att vara tacksam för varenda grej som är okej. För Det Perfekta Tillfället att göra allt det där man skulle vilja – det kommer inte. Jag känner igen vartenda ord du skriver. När jag var yngre och barnen var små, var jag faktiskt ganska effektiv, men nu!!! Inte ett skit av allt det där duktiga – nåja, ett litet skit, men bara ett litet, blir gjort. När jag är ledig är jag ledig. Startar inga projekt. (Mer än skriver en låt då och då) Garderoberna står och väntar…
Nu tänker jag som du, fast med annat perspektiv: när jag blir pensionär, dåååå. Men tidigare tänkte jag: När barnen flyttat hemifrån, då! Och nu är de utflyttade sen 10 år och jag har helt tappat projektlustarna.
på ett vis skönt att höra att det inte blir bättre med åren! på ett annat lite läskigt att förstå att jag aldrig kommer bättra mig… ;(
du skriver klokt och snällt. jag tar åt mig och försöker leva därefter. nog hade jag önskat att kroppen varit lite piggare och att jag orkat lite mer. men just nu finns inte mycket ork till nåt alls nästan. utöver att ge Maali och Milla uppmärksamhet och kärlek. vilket väl i sammanhanget inte är så lite kanske…
KRAMS!!
Äschdå….en regning dag tar du tag i det där och VIPS är det gjort. Den dagen kommer som en chock och så fattar man helt enklet inte att det var SÅ lätt och tog SÅ lite tid att faktiskt göra.
Jag är definitivt inte perfekt, men jag hinner både jobba, städa, baka kakor, koka soppa och måla tavlor med barnen. Inte allt på en gång dock..**pust**… och inte allt på samma helg heller. Nej nej, det finns ju 52 veckor på ett år.
Mañana…
oj. du har inte varit i mitt hus; det räcker inte med ens tio regniga eftermiddagar…
Fast just soppa kan man koka på ganska många enkla och goda sätt. Dessutom får man äta mackor till och det är helt ok med efterrätt efter.
kan man inte hoppa direkt på efterrätten då?
Sådär kände jag med – fick rådet av familjerådgivningen att faktiskt inventera tiden, vad gör vi, när gör vi det och hur lång tid tar det, alltså allt från att sova och äta till att ringa vänner och blogga på nätet 😉 Summa summarum för oss var ca 40 timmar per vecka som vi itne kunde “hitta” – som vi alltså “slösade” – bara vetskapen om att vi har mer tid än vi tror gjorde att vi fick massor mer gjort – konstigt men sant! En övning väl värd att prova!
shit det där låter som en lite läskig grej. men kanske ändå värd att prova? hmm. låt mig fundera på saken. kanske kan jag hitta en rensad garderob menar du?
läskigt men sjuuuukt nyttig! och en riktig eye-opener 😉 Även om man inte GÖR mer efteråt finns ändå en tillfredställelse i att slippa “jag HINNER INGENTNG”-paniken – för det gör man ju – om man prioriterar lite annorlunda 😉
Njo. Tål väl att tänkas på. Fast några källarrens tror jag knappast det går att plocka fram ;p Sa du 40 timmar?! Å det är inte sömnen som glömts räknas med eller så? Jeez!
jupp – 40 friska timmar fanns där nånstans 😉 och då räknade vi ändå med 8 timmars “natt” – vilket vi väl sällan har men skulle vilja ha om man säger så 😀
våra barn har skämt bort oss med gott om nattsömn (jämfört med hur det nog är i många andra familjer vill säga), och under Maalis koliktid lärde jag mig att attacksomna på studs och fick därigenom upp dyngssömnen till helt normala antalet timmar. detta är en lärdom jag dragit nytta av hädanefter!
Förstår verkligen att det måste vara jobbigt med din rygg och håller alla tummar för att du blir bättre.
De där andra känslorna kan jag också känna igen även om jag ju bara har en liten knodd men jag är extremt ordningssam o just nu känner jag bara att vi har grejor överallt o så massor av rust som skulle behöva fixas. Sedan kan jag ibland också tänka att ska jag aldrig mer kunna ha såna här dagar när jag fastnar i nåt projekt med Photoshop en lördag o sitter hela dagen och så vidare. När man blir förälder sent i livet och haft obegränsat med fritid så blir det förstås en stor omställning.
Just det här med att ha för mycket saker i förråd o att ha stökigt för jämnan känner jag också igen mig i. Igår slängde vi två stora lass skräp på sopstationen på min lunch, nästan som en orgasm 🙂
Sen vet jag ju förstås att det finns viktigare saker i livet än att fastna i den här djävla ruststressen och att jag förhoppningsvis i framtiden får lite mer fritid. Som jag skrev i bloggen så kändes det så otroligt lyxigt i Barcelona att kunna ligga o sola en hel dag utan barnpassning men sen förgyller de små ju livet så enormt också så det är förstås värt det.
För övrigt tycker jag absolut att man kan vara en perfekt tjej ändå även om man är mysbyxig hela dagar och inte bonar golv 😉
Vet inte hur ni har med barnvakt och så men hoppas ni kan få lite mer egentid i sommar på nåt sätt! Ha det!
Jag skäms att svara så kortfattat på din långa kommentar men… ja… det hör väl ihop med hela den här har-ingen-tid-gnällningen 🙁 Nå. Du träffade spiken exakt när du tog upp föräldraskap och ålder. Kanske en av de viktigaste parametrarna i det här?
Välkommen hem till vardagen igen förresten! Visst är det härligt!
Ingen fara alls med kort kommentar. Jag har en djävla förmåga att aldrig kunna vara kortfattad i skrift 🙂 Ja o det där med föräldrarskap o ålder gör ju även att jag är lite brydd över att jag vill att max ska få syskon o vet att tjejen så småningom nog kommer vilja ha det men själv just nu inte alls vill det av lite olika anledningar. Vi får se hur det blir, det kan ju ändras rejält förstås.
Vardagen är härlig på vissa sätt och vissa absolut inte så nog kommer det bli en del längtan till den ofattbara lyxen att bara ha lite egentid i solig miljö 🙂
det götta med det där med ålder och barn är att det verkar som om det blir ett mindre och mindre “problem” numera. vi är många som är “äldre” verkar det som. på gott eller ont.
vardagslyx blir korta stunder av eget valda aktiviteter. jag kan lyxa massor med pussel på golvet med Maali, det behöver inte vara ett mörkt och tyst rum för att jag ska kunna slappnas och gilla! längre… 😉