Societetsparken erbjöd nationaldagsfirande (bl a med lokalproducerade skitduktiga doldis-/musikalstjärnan Jessica Heribertsson!) så vi hamnade där istället för på vanliga lekplatsen vid polisstationen. Och på så vis satt vi av en slump på en gräsplätt framför barnanpassad malmöitisk akrobatcirkus. Inledningsvis var Maali nyfiket förväntansfull, men väldigt snart satt hon klistrad runt min hals: leopardsminkade figuren – med öron päls morrhår svans å allt, jättefin var hon! – var visst ruskigt läskig… Själviskt blev jag i smyg lite förtjust; vilken förälder gläds inte över känslan att få vara sitt barns trygga famn!
Dagen till ära ska jag nu leta upp den enda av Kents låtar jag faktiskt tycker om… Gissa vilken 😉
Tjenixen!
Var ni där? det var jag med men såg inte er, såg ni mig?
Jessica var som vanligt jätteduktig och med halvvägsbäbimage sötare än vanligt!
Såg dig i publiken men sen försvann du!? Träffade Kajsa och såg Lennart o Margareta också. Hejjade ultrasnabbt på Jessica (snyggare än vanligt var hon!) och grattisade till Marie.
Sen gick vi till Kvantum 🙂
Kent är inte för mig har jag insett.
Inte mig heller. Tyvärr. Fantastiska texter oftast, men ååååh så tråkigt att lyssna på.
självklart hälsade jag grattis 😉
Hoppas ni har en fin dag idag! kram