9.1 – om oro.

8.1 - om kattsjukdom, bäbi och snöskottning.
Dagsens tips: SVT:s På spåret (8 januari).

Av naturliga skäl får jag frågan om jag är orolig eller nervös inför förlossningen som nu, enligt beräkning, ligger mindre än en vecka bort. Och vad svarar jag på det? Alltså. Det är klart jag är orolig… lite… För ett par dar sen fick jag också ett plötsligt infall av “fan vad ont det kommer göra!”, men det gick snabbt över. Smärta är överkomligt – en förlossning i sig är ju inte farlig, gör bara ont. Tanken på möjliga komplikationer skrämmer desto mer, det är ju så mycket som kan gå fel både för mig och lilla bäbin. Men utöver detta har de senaste dagarna en ny oro växt fram. Jag mår illa. Blä-illa alltså. Och har ont. Blodtrycket har gått upp; okej från “lågt” till “normalt” men iaf. Flugor flyger framför ögonen. Är hela tiden löjligt trött. Ibland men inte alltid ont i huvudet. Har inte våldsamma mängder vatten i kroppen men är ändå svullen. Osv. Börjar det brännas? Min skräck inför preeklampsi är säkert helt obefogad, men tänk om…? Hur nojjig ska jag vara? Var går gränsen mellan sund försiktig nervositet och onödigt pulshöjande orolighet?

Mjau…

8.1 - om kattsjukdom, bäbi och snöskottning.
Dagsens tips: SVT:s På spåret (8 januari).
23 comments Lägg till din
  1. Svårt det där. Samtidigt som man inte ska måla fan på väggen är det ju väldans dumt att helt blunda för det som sker i kroppen. Nu är väl inte preeklampsi jättevanligt men fortsätter det tycker jag definitivt att du ska nämna det för din läkare/barnmorska. Lycka till! =)

    1. vänliga ord som leder mig åt rätt håll. jag är verkligen ingen sån där oroande person i vanliga fall så jag känner inte riktigt igen mig… ska träffa min BM på tisdag. får se vad hon säger då.

      krams å tack!

  2. sv: åh nej, en liten besserwisser…hihihihi.. okej då, du har rätt… distriktssköterska ska det ju vara… inte BM. BAra jag som säger det för att det är enklast så… 😀

    Eftersom ni har en tjej också, så kanske det inte stämmer… fast det måste ju betyda att hon eventueltl kommer bli kortare än 168-170 cm….det e inte så kort ändå… 🙂

    1. “det måste ju betyda att hon eventuellt kommer bli kortare än 168-170 cm….det e inte så kort ändå… :)”…. inte så kort ÄNDÅ? shit, nu blir JAG orolig! Det låter ju som om hon har en binnikemask i magen i stället för baby?

  3. åh så spännande… runt en vecka kvar…. pirrigt pirrigt…
    Själv kände jag mig supertaggad inför förlossningen sista 2 veckorna…
    Hade visserligen också lite panik innan. Eftersom det blev sugklocka med Emilia, o det var fara för Emilia. Så jag var livrädd att den här bebisen skulle vara ännu större än emilia, eftersom de säger att andra oftast blir större. Men nu stämde inte det. emilia vägde 4400g o Wilma bara 3835gram.
    O så fick jag sjuka tankar om att tänk om något händer Emilia när jag är inne o föder.. man är lite lustig som tänker så. Läkarna o barnmorskorna är ju så duktiga nuförtiden.

    Hur gick förra förlossningen för er???

    Är säker på att denna förlossningen kommer gå superbra.
    Heja, heja, heja… 😉

    kram kram

    1. jag nojjar galet mycket nu. förra gången hade vi en görbra förlossning, lååång, men bra! inte kan det gå lika bra denna gången liksom…?!

      idag var “vår” BM (den sista av dom fyra, hon som var med under själva slutskedet av födningen) faktiskt inne hos Mattias (som kund i hans affär). hon var supergullig och peppig – och delade med sig av sitt schema 🙂 hade varit grymma fisken om vi lyckats pricka in hennes pass!

      är görglad för din uppmuntring girlie! ska tänka positivt, det kommer man långt på faktiskt!

  4. Minns det där… Men jag tror att kroppens sätt att lessna på graviditeten (om man hinner “ända fram” dvs) är ett sätt att mentalt förbereda sig på förlossningen, du blir så innerligt trött på att vara gravid att du liksom blir redo för allt som kommer med själva förlösandet. Sen är det klart att det finns en massa saker som KAN hända på vägen, men när nån sån tanke dök upp tänkte jag på att de allra, allra flesta graviditeter går bra. Tänk, snart får du snusa på din lill*!!!

    Sv: ja, sannerligen hände det en del. Självklart är Alice det största som hänt, men den jobbiga starten med amningen, sen husbranden och att A blev uppsagd hörde väl till de mindre trevliga upplevelserna. Men – vi är friska och har varann, då spelar det andra ingen roll!

    Lycka till nu inför det som komma skall, det kommer gå galant!
    Kramar ♥

    1. du är klok som en delfin! så har jag faktiskt inte tänkt.

      mestadels är jag en que será-person; det jag inte kan göra nåt åt är det ju ingen idé att bekymra sig om heller? kanske är det därför jag tar dem här oron så hårt, jag är helt enkelt ovan vid den?

      jag blir iaf väldigt glad för all vänlighet och snälla tankar jag får från mina nosare här. det betyder otroligt mycket att få så mycket positivism och jag slurpar energi som tüsan!!

  5. usch jag vet inte vart den gränsen ligger du… Men det M brukar trösta mig med är att det är fler som fött barn innan och att barnmorskorna vet vad de gör på förlossningen 😛 Det kommer gå fint. Det som händer ska hända och ut måste ungen oavsett ju 🙂

    Tentan gick nog bra 🙂 Har lagt ut nya bilder på mig. Fy va huden är bra på att töjas alltså. Men nu börjar jag bli stor tycker jag 🙂

    1. men det är inte så mycket till tröst för mig att folk fött barn förr, kanske flera gånger till och med! JAG har ju bara gjort det en gång förrut, och många saker som kan hända är (turligt?) oväntade – annars skulle ju vårdpersonalen få skuld för saker dom inte haft en chans att varken veta om eller göra nåt åt! sånt som snurrad navelsträng och förlossningsskador till följd av syrebrist kanske i viss mån kan förhindras, men i vilken utsträckning?

      det andra du skriver är lättare för mig att ta till mig: att det som händer händer. men det gör mig ju egentligen inte lugnare… 🙂

      grattis till tentan! nu ska jag titta hur du ser ut med bäbin i magen. jag är helt säker på att du är dunderfin!

  6. Skönt att ha mkt sparat. Vi var ju dumma nog att sälja iväg allt fram tills storlek 74 typ.. Vi har sparat lite sådär men vi kommer ju måsta köpa 🙁

    Ska kika efter klädpaket på tradera och på rea och så. Känns ju så onödigt att köpa allt nytt eftersom de växer ur de så fort.

  7. Jag minns att jag med förvåning kunde konstatera att jag blev tvärförbannad på barnens far för att han inte påminnt mig om hur jävulskt ont det gjorde att föda barn och att jag sagt att aldrig mer. Men det var ju då det just när det gjorde ont. Nu minns jag inte igen.

    1. wow! hahah! jag antar det är okej att glädjas högt åt en kommentar som denna! jag kanske till och med lånar den – om det är okej?
      🙂

  8. Jag antar att mvc har koll på dig och ditt tryck och ev protein i urinen, det kan gå fort…

    Förlossningar är häftiga, jobbiga som f-n, men man möter sig själv på ett sätt som aldrig förr. Jag hade gärna fött flera barn, men så ska man ju uppfostra dem också…

    Det kommer att gå bra! Jag avundas dig. 🙂

    1. nja det är ju just det. trycket har ökat, men min barnmorska är inte oroad eftersom det fortfarande ligger under “farliga” gränsen. några urinprov har jag inte lämnat en endaste gång under hela graviditeten. tack för att du påminde, jag plockar på eget initiativ med mig lite på tisdag!

      trots att jag bara gjort det en gång förr känner jag precis som du! det ska bli skithäftigt! men jag är inte lika förväntansfull denna gången som förra; då var jag görnyfiken! fast det är kanske naturligt?

      det där sista var verkligen en push i rätt riktning. TACK!!

        1. tack men jag har också. fråga mig inte varför?

          ps. annars går det visst fint att lämna i en gammal SIA-glasslåda. det har jag gjort förr 🙂

  9. Du har fått många- säkert bra- svar (har inte orkat läsa). Jag har haft preeklampsi två gånger och det märker man. Dvs det är inget som bara händer *Poff* så ligger man i kramper. Blodtrycket går upp rejält och man får mycket vätska i kroppen. Plus proteinläckage, men det är ju inget man själv märker av. Jag menar inte att du inte ska ta det på allvar men om trycket gått upp från lågt till normalt och du inte läcker proteiner så borde det nte vara någon fara. Be att få lämna u-prov nästa gång du är hos bm.

    Äh. jag svamlar. Säger saker som alla redan sagt. Och så har jag mina trauman i bakskallen. Jag ska hålla käft bara. Nä. Sova, det är det jag ska göra!

    Godnatt!

    1. herregud du ska INtE va tyst Magda! det är ju tips från såna som dig jag vill ha kvinna!! såna som vet!

      ska ju till MVC på tisdag så då tar jag med mig ett urinprov, utan att fråga. dom kan väl inte gärna vägra mig att analysera det? även om barnmorskan inte är oroad?

      sov gott nu, kanske i förvissning om att du hjälpt mig – massor!

  10. Absolut, ta med dig ett urinprov. Är du minsta orolig ska det naturligtvis kollas. För absoluta säkerhetens skull. Min andra förlossning gick superenkelt efter fem veckors förvärkar, jäklar nu sa jag det. Tänkte bara en gång, jäklar var det så här ont det gjorde, då vill jag inte vara med längre. Men sen var hon ute. Två timmar efter att barnmorskan sagt att alltihop nog bara var falskt alarm den här gången också.

    1. men jisses! hade du latensfas i fem veckor!?? fy farao. å här misströstar jag åt mina fyra dygn…

      “alla” säger ju att det ska gå fortare den här gången så vi får väl se till att ha väskan packad då 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *