Av en slump hamnade jag på en blogg skriven av en frånskild pappa. En man med ny familj, och nya barn. Han försvarade sitt tidigare dåliga föräldraskap med att han gör bättre nu. Han beklagade det som varit, men klappade sig på axeln att han lyckas nu.
Jag kan inte låta bli att undra vad det beror på att så förvånande många föräldrar behöver ett äktenskap – eller en generation – på sig att förstå själva grejen? Jag tycker så otroligt synd om alla barn och fruar (och män?) som står kvar medan gamle partnern agerar perfect spouse med nya familjen.
Och jo, det var en kändis som skrev bloggen jag hamnade på. Jag vill inte rakt ut skriva vem det var, men hintar om att han är polis. Och suttit fast på en ö.
Och jupp, mina barns far är “undantaget som bekräftar regeln”. Han vet vilka kläder som finns på dagis, han hänger vid bassängkanten och han känner ungarnas kompisar. Han lagar mat och diskar och tvättar och klipper gräset och kliar mig på ryggen och tröstar och pusslar med scheman och trots att han light-curlar mina ungar är han tamejfan nog en av de mest kompetenta pappor jag nånsin stött på. Och det utan att ha behövt en annan familj att öva sig på. Aj äm so ömäjsingly lacki!! Jag är inte säker på att han kan säga detsamma…
Du, den snuten tycker jag genuint illa om. jaghar också läst, ska du veta…
OCH tycker PRECIIIS som du!
Hur kan han ens säga det han säger? OCH i skrift till på köpet.
Pinsamt.
Och ja, måste det till ett PROVäktenskap och PROVungar innan man fattar galoppen???
Jag skulle inte tro det.
Ledsamt är det! me too, amazingly happy with my dude! Vi firar 18 år som gifta i sommar!
Kram!!!
JAAAA!! Jag var osäker på om det bara är jag som varit överkänslig men så SKÖNT att se att jag isf inte är ensam i min känslighet!
Extra läskigt blir det ju när nya fina frun skriver en bok om nya fina bäbin. Som marknadsfört hårt. Alltså. Det är INTE likt mig att vara missunnsam och ond… men… när den där röda boken krängs för halva reapriset på Coop kommer jag i smyg skratta elakt. Obehagligt är det ju. Ungefär lika läskigt som att jag lägger energi på att bry mig om saken… ;(
GRATTIS till de arton lyckliga åren! Och alla dessförinnan – och efter!
He he, ja det var inte så svårt att gissa vem bloggpappan var, han som behövde en familj att öva på först 😉
Ett jättebra inlägg, jag har heller aldrig fattat det där.
Hur som helst är det bara att gratulera, att ni två har hittat varandra! Ni verkar vara himla fina, inkännande och vettiga föräldrar, så han (har skämmigt nog glömt vad han heter…Mattias?) gjorde ett kap han med 🙂
Nä… jag gjorde ett ganska dåligt jobb i min kamouflering. Fast som undertitel kan jag smyga in att det också är en känga till åtminstone två riktigt dåliga pappor i min bekantskapskrets. Såna där som är så otidstypiska och nästan skrämmande ointresserade av sina barn att jag blir lite mörkrädd. Men mest ledsen.
Krams! Och du, tack för snällt skriv om oss (Mattias heter han, du har grymt minne ju!)!!
Usch, jag håller helt med dig.. Det känns ju garanterat inte bättre för den som blivit lämnad bakom när skiten dessutom bloggar om det så alla kan se och läsa..
Och du, jag är ganska så säker på att Mattias är väldigt nöjd med sitt val av fru och mamma till sina barn=)
Massa kramar!
Eller hur!!? Hur tänker man då liksom?! Och blogga är väl en sak, men att ge ut en barnbok om sin nya superhjälteunge… särskilt när superbarnet har ett jämngammalt halvsyskon vars lämnade familj nog inte känner sig det minsta super. Och nä, jag har ingen aning om bakomliggande orsaker. Om det finns några såna?
Puss på nosen Jullsan!
Ja det är tråkigt att många äktenskap slutar som de gör och att det är så många barn som får lida. Man får verkligen hoppas att de har jobbat och försökt få äktenskapet att fungera så de inte bara tagit den “lätta” vägen ut bara för att de inte orkar.
Det är klart Tias håller med dig! Du gör ett lika gott jobb som han och det kommer ni göra livet ut, tillsammans! Hoppas bara att vi här hemma oxå får det. För jag säger som dig….jag kan inte hitta nån bättre än den underbara jag har och han har heller inte övat. Löv jo min vän!
Massa kramisar
I fallet med mannen i bloggen jag refererar till så vet jag ju absolut ingenting om vad som ligger bakom, mer än att han lämnade sin förra familj och fick barn i sin nya och att han därigenom fick två barn inom loppet av ungefär ett år. Sådär imponerande. Och samtidigt på ett vis tragiskt för alla inblandade förstås. Ingen kan styra över sina känslor och kärleken är stark när den slår till.
Massa löv till dig och din(a) guldklimp(ar) tillbaka! Superkul att träffas en snabbis idag, alltför länge sen… 🙁
KRAMS!
Känner igen det där. Mina barns pappa har inga nya barn, men han har i stort sett sagt upp bekantskapen med de två han har. Träffar dem kanske sammanlagt 30 timmar om året och har dem aldrig, utan träffar dem bara om de åker hem till sin farmor. Däremot är han tydligen supergullig mot sin sambos barn… Som är 17 och 20 år och dessutom har en riktig pappa som bryr sig… Fast han tror att han är en bra pappa till sina barn… Jag vet inte hur han får ihop det, men…..
Men vad är det där? Sad but true är att det finns exakt en likadan i min vänskapliga närhet. Eller alltså, HAN är ju inte min vän, men hans dotters mor är!
Jag hoppas dina barn har funnit en ny manlig förebild i B. Och att du är stark nog att inte “tala illa om” (vilket jag vet att du är, goa kvinna!)? Jag blir så sorgsen och besviken varje gång jag hör såna här historier. Och jag blir ofta besviken nu tycker jag…
Mjau.
Nej, jag pratar inte illa om honom.. Men jag skyddar honom inte längre heller. Det gjorde jag innan vi flyttade isär och åren efter.. Tog all skit som egentligen skulle riktats mot honom.. T.o.m från mina egna föräldrar.. Det gör jag inte längre. Som när de från sjukvården frågade om pappan kunde vara med på ett möte, så sa jag rakt ut att det får ni fråga honom, men räkna inte med det för han brukar inte dyka upp och han bryr sig inte heller.
Barnen försökte ett tag bortförklara det med att han inte får träffa dem för sin sambo, men jag hävdar bestämt att det är hans skyldighet som pappa och om han hade haft nån ryggrad ALLS, hade han tagit sina barns parti och inte nåt fruntimmers.
Det spelar ingen roll om de så är ihop i 100 år, för man väljer ALDRIG en ny partner framför sina barn, så ÄR det bara… Inte ens den andra föräldern heller för den delen.. Vuxna klarar sig alltid, men om inte föräldrarna skyddar barnen… Vem gör det då?
Meddelade även den åsikten till pappan direkt till jul -09 och sen dess har han inte hört av sig till mig alls… Det gjorde väl ont att höra sanningen…. Han har som sagt inte haft sina barn en enda gång sen Okt -09
Nu är de ju så pass gamla som 12 och 15 år, så de börjar själv få upp ögonen för vad som händer tack och lov.
Oj vad jag babblar. Sorry
Göta Petter sicken idiot. Eller hur jag nu ska uttrycka mig om en mänska jag inte känner?! Jag tycker så himla synd om era barn. Och… lite om honom. Han missar ju så mycket i livet!
Krams!
Jag är kluven.. Å ena sidan tycker jag synd om honom för att han missar deras uppväxt..Å andra sidan hoppas jag VERKLIGEN att han ångrar det en dag och att det gör riktigt, riktigt ont.. Fast det tror jag tyvärr inte kommer att hända.. Han tror som sagt att han är en bra pappa.
Och jag förstår dig exakt. Och tänker egentligen precis likadant men försökte vara storsint…
tja, om man läser intervjuer etc med ovan nämnda bloggpappas nya fru 😉 så förstår man rätt snabbt att eventuella lyckosamma resultat nu knappast är hans förtjänst 😉 Senast intervju i Damernas jag läste hos frissan (jo det är sant 😉 )
Att de båda (numera) är hängivna fans av Häxan-som-inte-får-nämnas-vid-namn gör det hela än mer osmakligt… (det var deras unge som skakades hal medvetslös i den så hårt ktitiserade tryckpressvideon btw…
VAA!?? Är det sant?? – å nä, jag menar inte att du läste Damernas (som väl är en “godkänd” blaska ändå?)…
Lyckades snoka fram en video på läskiga tryckpressen till slut men ville inte titta färdigt.
Kollade också videon nu… Har aldrig haft några åsikter om henne, men nu har jag.. Är hon helt j-a störd? Och idioterna till föräldrar som lyssnar på avskrädet.. Vissa borde fan tvångssteriliceras.
dessutom är den film som nu ligger där en ny film, den första de la ut va hundra gånger värre… jag lyckades inte själv spara någon kopia men det finns andra som gjorde… Det fanns också en film hur hon i princip tvångsmatade en unge med flaska, (skruvstädet tror jag hon kallade det), allt medan hon med barsk röst meddelade att man absolut inte får titta på barnet eller ge det nån form av ömhet, nu är det MAT och då är det MAT och inte en massa ömhet, (ömhet står ju på schemat först om 45 minuter… typ… )
Jag är ju en person som jobbat hårt för att få upp ögonen hos andra för hennes idiotier (har x antal vidriga skärmdumpar på min dator, t.ex .en där en liten kille dunkar sitt huvud i väggen i 26 dagar innan föräldrarna knäcker honom, han flyttar sängen en bra bit ut i rummet med sitt dunkande, får blåmärken och hudbristningar men föräldrarna bara fortsätter…, en annan där en förälder får råd att täcka rumpan med inotyol före sänggåendet eftersom barnet alltid bajsar 04 och det är inte morgon förrän 07…), har kämpat för att uppmärksamma barnläkarförening, bris osv – vi fick ju hjälp av kära Lars H för nåt år sedan också.
Varför dunkar han huvudet i väggen? Och hur knäcker föräldrarna honom? Sorry.. Jag är trög idag.. I vilket fall låter det minst sagt fruktansvärt.
Ingen ömhet till bebbe? Det är ju bevisat att bebisar som får massor med närhet och ömhet hela tiden, för mycket högre IQ än annars…. Hon kanske är rädd att hennes barn ska bli smarta och fatta att hon är sinnessjuk…
Jag har aldrig sett nån film med henne tidigare.. Visste inte ens att hon gjorde såna.. Men du kan ju inte vara den enda som ser att hon utövar barnmisshandel och i det närmsta tortyr? Detta får ju aga att framstå som ömhet. Så dumma får folk inte vara år 2011.
ska inte kidnappa Ullis blogg 😉 men nej jag är inte ensam, långt ifrån, det finns en fb-grupp (ta bort länken om du känner ullis!) http://www.facebook.com/group.php?gid=292257123515 Som sagt, Lars H G och hela barnläkarföreningen gör vad de kan men grunden ligger ju (tror jag) att man inte får den hjälp man behöver av mvc/bvc och därför söker alternativ, allt för många har så galet sneda förväntningar p¨livet med bebis så man blir mörkrädd…
ang pojken ska jag inte länka men du kan googla själv på pojken som dunkade huvudet, läses på egen risk, (dipl kurare är av anna utbildade i metoderna, hjärtebarnskontrollanter är ett slags moderatorer med faktakontroll.
alla nu publicerade filmer finns på hennes hemsida
Du kidnappar inte! Och… jag vågar inte googla… 🙁
Inte jag heller.
I korhet handlar det om ett barn (16 mån tror jag) som dunkar sitt huvud när han blir frustrerad. Barnet ska kuras och när han blir ensam i sängen dunkar han sitt huvud hårt i väggen/sängen. De får då rådet av kurarna att madrassera sängen men det hjälper inte, föräldrarna fortsätter och fortsätter med sitt “kurande” trots att barnet inte svarar på “verktygen” och blir alltmer frustrerad. Efter 26 dagar har föräldrarna uppnått sitt “mål” (eller inte för eg. sover han inte direkt bra). Barnet vaknar ofta av vad de tror är mardrömmar… Jag har sett mycket jävligheter på det där forumet men det är bland det värsta faktiskt.
Som tidigare skrivit. Galet att vissa behöver prova på allt innan de blir seriösa.
Jag har oxå hittat mig en fantastisk man! Han sköter rubb och stubb, älskar att vara pappaledig och sköter om Leia på bästa möjliga sätt, lagar fantastisk mat, går ut med hund, byter bajsblöjer (och plockar upp hundskit), bäddar och stöttar mig med alla mina tusen projekt (skola, träning och alla idiot-idéer jag får för mig, haha)
Vi har tur att vi har våra underbara män! Jag försöker tänka varje dag att jag är lyckligt lottad 🙂 För det är jag. Tycker jag iaf. Hihi!
Jag försöker också tänka “lyckliga jag” men ibland glömmer jag och skäller för småsaker och då blir jag så ledsen för att jag är en klump och sen är jag idiotiskt långsint och en smula svagsint så jag kan inte be om ursäkt sådär på en höft heller… blä. Och skäms på mig.
Krams!
ps. inte länge kvar tills han är din MAN på riktigt nu! 🙂
Just nu, måste jag tänka precis så när jag sitter och tjurar över att jag är uppe och sköter hela morgonruljansen medans andra halvan sover sött och går direkt frång sängen til bilen för att köra til jobbet. Samtidigt veeet jag ju egentligen att vi delar på ansvaret för familjen och att jag har minst lika mycket slackertid.
Det går inte att tänka logiskt eller rättvist i varenda situation. Jag förstår dig preciiis 😉
Fint inlägg! såg att vi hade gjort en liknande inlägg om våra käraste <3 mitt var ju inte riktigt så utformat som ditt =)
Tack! Höhö, njä jag passade på att kasta lite skit först ;p å krydda med min fina Mattias för att dämpa gnälleffekten!
Krams!