Debatten som rasade hårt här i västsverige [startade i GP och fortsatte till SVT:s Debatt] för några veckor sedan har nu tystnat något. Då orkar jag blanda mig i 🙂 Det handlar om långa dagar för barnen på förskolan, där 9-16 räknas som “långa”. Det mest hårdnackade argument jag hört kom från en psykolog: “Barnen mår alltid bäst av att vara med sina föräldrar. Även på kvällen i mataffären!!”. Alltså. Jag är inte övertygad.
Vi är såna som aldrig handlat innan hämtning på dagis [en limpa bröd på lokala bageriet längs färdvägen vid fåtalet tillfällen undantagen] men visst har jag ofta faktiskt önskat att familjens moral varit lite lägre… ;s jag är nämligen säker på att en extra halvtimme i förskolans lugna omvårdnad varit långt bättre än att kampa med lågenergiförälder på Kvantum. EmmaLi älskar sin förskola! De gånger hon hämtas sent (och sent är i vår familj efter klockan 18) har hon både kunnat röja runt nästan ensam bland leksakerna, och/eller haft mysstund, pyssel och egentid med en omtyckt fröken. En gång ursäktade en pedagog vid hämtning att hon bakat kakor med Maali och ett annat barn. “Ursäkta”?! Jag jublade! Och det var en liten tjej som höll i taktpinnen framför mig i hurraropen!
Jag ska inte fördjupa mig ner i argumentationsträsket utan skulle vilja koncentrera mig på att lyfta fram en aspekt jag tycker ofta försvinner: förskolan som pedagogisk institution. Många tycks se “dagis” enbart som förvaring, inte som möjlighet till roligheter och utveckling? Men kanske blir det lätt så när det går 6 ungar på en vuxen, varav många av de vuxna inte ens har full pedagogisk utbildning (läs: ännu uruslare betalt än de med studieskuldsbekostad kunskap)?
Det verkar som att det finns en inneboende känsla av skam att lämna bort sina ungar på dagis hos många föräldrar, ungefär som att det är ett misslyckande och att barn far illa av det… men allvarligt, varför i h*lvete skulle det vara så?
Se tillbaka hur samhälle och barnuppfostran såg ut för 150 år sen, eller bara 50… att uppfostra ett barn var till en väldigt stor del en samhällsgrej – alla i byn hjälpte till att uppfostra, disciplinera och uppmuntra ungarna. Lite som ett… dagis, skulle man kunna säga. Visst, samhället har förändrats sedan dess, och självklart med den också rollen man har som förälder. Ansvaret har gradvis flyttats från att vara utspridd över by/samhälle till att ligga på ett par föräldrar (som bäst, annars ensammen mamma/pappa). Som förälder idag tar man ett större individuellt ansvar för sina barn än vad man gjorde förut, på samma gång som man verkar ta avstånd från att andra människor ska lägga sig i överhuvudtaget. Jag tror inte det är sunt.
..oj så rantigt det där blev. Förlåt. Sen måste jag få säga också, att jag läste på knappen under kommentarsfältet och läste “nosa mitt skrev”, och hajade till. Två gånger. 😉
Spikhuvud träffat. Jag har, från att ha varit “stolt förskoleförälder”, nu drabbats av “stora funderingen”. Något dåligt samvete har jag dock inte över att lämna på förskolan, än. EmmaLi älskar ju sitt dagis! Kanske blir det annat ljud i skällan när Milla ska skolas in i höst?
Var det din mamma som åkte med Rosa bussarna?
De små godingarna är så härliga, ser så lyckliga och nöjda ut.
Med en mamma som var barnträdgårdslärarinna (jo, det hette så ända till 60-talet nångång) och en dotter som jobbar på småbarnsavdelningen på en förskola, är det himla svårt att erkänna att jag inte ville ha mina barn på dagis, utan var hemma tills de var 4 resp. 2 år. Fast…. lika mycket berodde det på att jag inte klarade att få i ordning två små på morgnarna och sticka iväg på jobb.
Jag tror att det där med förvaring eller ej kommer att debatteras med jämna mellanrum i alla tider, men det är klart att det är tuffare med många små på en vuxen! Speciellt om det är barn som inte blir särskilt fostrade hemma…
Du minns helt rätt! Rosa Bussarna it was!
För den som har möjlighet (och vilja) att vara hemma med sina barn medan de är små har vi en nästan unik situation i vår land. Men för oss som gärna blandar arbets- och hemmaliv lite sådär sunt så pekas det ibland finger. Fast å andra sidan pekas det nog fingrar efter de som väljer att undvika förkola också? De pekande fingrarna går helt enkelt inte att undgå. För nån. Utom för den som står i andra änden av armen fingret sitter fast på kanske?
Jocke: Du har helt rätt, det var inte bättre förr – kanske bara under en period på 50-talet när alla mammor var hemma och hade tid + hembiträde och alla andra var hemma också och kunde ge sällskap i sandlådan.
Men tidigare var det inte alls bättre, vi ger barn mycket mer uppmärksamhet och tid idag, på gott och ont. Curlingbarn eller skuldbelagda föräldrar som ger ungarna allt de pekar på i kompensationsersättning, de fanns inte.
Så länge vi gör det vi tror är bäst, mår nog barnen bäst. Eller “vi”… ska jag väl inte skriva så långt från småbarnsåren som jag är.
Jag tar inte alls ställning till om nånting var bättre eller sämre förut – jag tror vissa saker var bättre och vissa sämre. Om helheten är övervägande positiv eller negativ får var och en ta ställning till.. men var snäll och lägg inte ord i min mun. 😉
När det gäller att ge barn mer uppmärksamhet idag så är det precis som du säger – både på gott och ont. Men nånting som vi som föräldrar inte KAN ge barn själva, det är just den sociala aspekten av att vara ett barn. Barn behöver kontakt med andra barn likaväl som de behöver kontakt med vuxna (och inte bara sina föräldrar). Så jag tror att dagis fyller en viktig funktion, inte bara för föräldrar som behöver göra saker på egen hand, utan även för barn som måste lära sig hur det fungerar att agera i grupp.
Jag tar tillfället i akt att försvara Bloggblad lite: jag tror nämligen inte hon menade att du menade att det var bättre förr, utan att det bara var en egen vidareutveckling av din diskussion 😉
Ni pekar båda på viktiga saker: skulden hos föräldrar som tycker de inte räcker till gör barnen antingen bortskämda, eller lika drabbade av skuld som sina misslyckade föräldrar. Och Jocke, jag tycker du har en verkligt essentiell poäng och har också hittat orsaken till att vi personligen valt att sätta våra barn (även om lilla tjejen inte börjar förrän nästa termin) på förskola. Det EmmaLi lärt sig på dagis i form av social kompetens hade vi aldrig kunnat lära henne själv, inte ens om vi hängt på Öppna förskolan vareviga dag!
Jag tror det beror på ungarna, vissa är dagisungar andra är det inte. Debatten gör ju också att de som FAKTISKT inte har något val får ännu mer salt på sin ångestkvarn, inte nog med att de tvingas jobba långa dagar de skadar dessutom sina barn genom att ha dem på dagis?
Jag tänker också att det beror på ålder. A är 14 månader, dagis för honom ÄR förvaring, eller sällskap, eller barnpassning eller vad man nu vill kalla det, jag förväntar mig att någon tröstar honom när han är ledsen, ger honom mat när han är hungrig, ser till att han får sova när han är trött och byter en blöja då och då. V är fem år och har tyvärr “missat” sitt sista dagisår eftersom han i vårt område blev uppflyttad till skolan som femåring, något jag sörjer mycket, för HONOM hade en helt vanlig förskola med engagerade och kunniga och påhittiga “fröknar” varit toppen och otroligt utvecklande. Alla som känner honom kan skriva under på att en omgång föräldrar inte räcker, man orkar inte, så är det bara.
Så mycket fantastiska saker min stora har lärt sig på sina “dagis” – så mycket värme, kärlek och ärlig uppskattning han har fått, det hade vi som föräldrar aldrig mäktat med, jag vet ärligt talat inte var vi hade varit idag om det inte varit för fantastiska underbara kompetenta dagis!
(Jag skriver medvetet dagis 😉 och tänker fortsätta att göra det, det blir inte mer fancy att städa för att man kallas hygientekniker och dagis blir inte bättre eller kompetent för att det heter förskolan)
Det beror nog på förskola också, vissa förutsättningar (god ledning och organisation, “bra stämning på jobbet”, tillfredställande lokaler och korrekt ekonomiskt anslag) grundar för succé andra för misslyckande.
Med risk för att verka tjurig måste jag ändå skriva att jag motsätter mig begreppet förvaring, även när det gäller lilla A och hans jämnåriga. Emmi var 15 månader när hon började, och hon visade efter bara några månader att hon lärt sig massor! Hon lärde sig t ex äta med bestick (det gjorde ju de större barnen) och hon lärde sig sitta still i ring under samlingen (det gjorde ju de större barnen). Hon lärde sig också att leka tillsammans med andra barn utan “skydd” av hökskyddande förälder (säga vad man vill men nog bor lejonhannen i oss alla vid sandlådekanten). Dessutom, och det är det i särklass viktigaste, hon hade skitkul! Varenda dag!
Jag förstår och sörjer med dig att det klantats nåt så oerhört med V:s förskoleklass. Han om någon hade nog behövt ett extra år på “dagis”? Å andra sidan, så som han vuxit under sitt senaste år hade han kanske inte gjort utan utmaningarna han ställs inför? ♥
För att effektivt skippa milslång argumentation fram och tillbaka väljer jag att inte kommentera “städare” och “dagis” mer än att skriva ‘jag håller inte med’ 🙂
Krams!
Marina – jag tror som Ullisar att det är väldigt beroende på förskola och personal. Vår dotter ( 16 månader i slutet av april) har gått snart två månader på fsk. Jag har aldrig upplevt det som “förvaring” utan de gör väl valda och planerade aktiviteter utifrån den barngrupp de har. Nu har vi en lyx situation med 3.75 fröknar på 12 barn (14mån – 30 mån) och med enbart utbildad personal dessutom.
Det är ju just “dagis” man vill komma ifrån med den förändring som gjordes mot förskola. Det ska vara en verksamhet som bedrivs med pedagogisk grundsyn även för ettåringar såväl som för femåringar.
Sen diskussionen om längd på dagar osv tycker jag är lika absurd som att gå in och jämföra hur tidigt vi väljer att sätta barnen på förskola eller vem som tar föräldraledigheten. I mina ögon gör alla så gott de kan, visst finns de dem som nyttjar till max för att kunna fika med sina vänner, men hallå, hur många av oss är det egentligen?
Och som du skriver Ullisar, hellre ett glatt och stimulerat barn på fsk än en grinig mamma med barn på kvantum, faktiskt. Även om tanken på att förlänga med en timme för att hinna handla känns väldigt främmande…
Situationen med A är kanske lite unik 😉 en tillfällig förskola med 27 barn under 2 år, de flesta runt 12-16 månader, 3 barn mellan 2-3 år … 6 personal. Det bedrivs självklart försök till pedagogisk verksamhet (de kämpar tappert personalen) men i och med att det inte finns några “större barn” att lära av tappar man ju den aspekten. Å andra sidan är ju hela verksamheten verkligen anpassad för de små och de får upptäcka “sin ” värld helt i “sin” takt (utan att bli omkullsprungna eller att det finns saker högt upp de inte får nå, böcker de inte får läsa osv). Så summa summarum är jag ändå helt nöjd, konstigt men sant 😀 Så, visst, jättebra om de får med sig lite extra även är de är så små, men jag FÖRVÄNTAR mig inte det. Kanske inte var tydlig nog där.
Vs förskoleklass lämnade ju en hel del övrigt att önska redan i höstas men efter en höst där jag ryat, gapat och skällt och blivit inkallad till rektorn 😉 har flera saker faktiskt förbättrats, det är fortfarande inte bra, och jag önskar fortfarande att de fick vara en förskola på riktigt istället för en låtsasförskola på skolan, men men, nu är han snart en nolla på riktigt 😉 och då blir det andra bullar har jag hört 😀
Tjohoo! LÖV när nosarna lever och frodas utan mig! 🙂
jag ser absolut INTE förskolan som “enbart” förvaring! Våra barn älskar verkligen förskolan och att barnen ofta inte ens vill gå hem måste väl vara tecken på att de trivs 😉
deras dagis”fröknar” är jättegulliga och vi kommer bra överens. Våra små går på “ur & skur” och de hittar varje dag på massvis med olika aktiviteter som jag själv aldrig ens skulle kunna komma på men blir mycket inspirerad av och gör även mycket av det de lärt sig på förskolan sedan hemma. Mycket inspirerade blir vi.
Precis så är det för oss också! Skönt att se vi inte är ensamma att känna så här 🙂
Efter erfarenheten från vår fantastiska förskola i Thailand är jag mindre säker på betydelsen av personaltäthet längre. Det handlar också om planering
Jag är förskoleförespråkare och hade aldrig kunnat ge pytte allt det han får på sitt dagis
Ja, jag har också funderat på det där med att många barn i en klass/grupp per automatik absolut inte innebär sämre undervisning/aktiviteter (dock utan empiri av thailändsk förskola 😉 – hur många ungar var de i varje klass när våra föräldrar gick i skola? Det var inge “lyxiga” 25 elever där inte…
Skönt att ha dig “på min sida”, dina argument är alltid så vettiga girlie 🙂
Stora grupper tror jag kan vara onödigt stökigt. Men den bästa förskola vi haft (av tre) hade 12 barn i rejält små lokaler på en utbildad förskolelärare och en hjälpfröken. Alla barn gick samma tider så där var alltid tolv barn hela tiden och det kändes inte alls lite (jag vet ju vad de gjorde och hur mycket pedagogisk verksamhet de hade) trots att de var 6 barn/vuxen. (4 3-åringar, 4 4-åringar och 4 5-åringar, två blöjbarn)
Vet du, en grej som jag tänker på när jag läser det du skriver är att jag lite försiktigt skulle vilja återkoppla till en grej Bloggblad nämnt: det beror lite på hur kidsen är fostrade (i sin situation). Jag är övertygad om att rätt pedagog kan hålla även en bamsegrupp koncentrerad (en kort stund åt gången), sen gäller det att underminera risker för kaos häremellan 😉
Självklart var det så att förskolan i Thailand var mycket speciell i sin samansättning och därför saknade mycket av den problematiken man normalt finner. Alla barnen befann sig i en sitiation där föräldrarna dels var närvarande, dels hade mycket mer tid än normalfallet (och då bortser jag helt från socioekonomiska faktorer). Men ändå så var det en nyttig tankeställare för mig att det inte bara handlar om lokaler och antal barn/vuxna utan också om något mer.
Jag tror förskola är bra för barn. Jag tror dessutom att redan stenåldringarna lämnade ungarna hemma vid elden med någon/några avdelade vuxna och gick för att jaga och samla. Förmodligen mer naturligt/ursprungligt egentligen än kärnfamiljen.
Hear hear!
Åh, vad glad jag blir att det finns fler som INTE väljer att handla innan hämtning – jag fick till o med ångest när jag gick inom bokhandeln på vägen till tåget (om jag hade fem min över).
Tycker även att dagis är en bra pedagogisk miljö för Hedvig. Skulle inte vilja vara utan de 15 timmar i veckan hon har… Att lära sig lyssna på andra vuxna, ha en objektiv syn på hennes utveckling… Finns massor av argument..
Nämen gudars, jag är alldeles för sådär fånigt “man får ju inte”:ig för att ens komma på tanken att våga göra nåt man inte får, t ex handla mat innan barnen hämtas på förskolan. Å andra sidan argumentera jag gärna FÖR att jag skulle tillåtas handla innan, för allas skull borde det vara bättre. Om inte annat så för handlarnas 😉
Ja du har hittat två verkligt bra argument och det finns många fler! Tur att klockan är mitt i natten så jag “slipper” rota fram fler själv…
Krams!
En kanske “dum” fråga. Gör ingen av er någonsin ärenden på lunchen?
För mig som har flex är det ju egentligen samma sak att ta lång lunch och gå ärenden på lunchen (vilket är OK, jag får ha lunch) eller att ta kort lunch och fixa ärendena mellan jobbet och förskolehämtning. Observera nu att jag pratar om att hämta på normal tid. Ändå är det ena OK och det andra förkastligt.
Så länge jag själv håller mig til flexen och barnets tider hålls inom normaltiden (som fö genom saxning är knappt en full arbetsdag med lunch utan pendling) så tllåter jag mig att ha en viss flexibilitet för att få helheten att fungera. Även om det innebär som denna veckan att jag är hos frisören medans barnet är på sin förskola.
Håller helt med, den diskussionen har jag haft massor av gånger, reglerna nu är ju satta efter att man har fasta arbetstider typ 7-16 och så lite restid. Men vi som har helt oreglerad arbetstid då? Jag kan/får jobba när jag vill, om jag väljer att flexa ut en timme innan ord. förskolehämtning och handla för att sedan jobba ikapp den timmen när de lagt sig (och jag har inte har möjlighet till förskola) så bryter jag mot reglerna, men det är ju eg. helt sjukt. Flex är ju inarbetad arbetstid och borde alltså rent tekniskt räknas som arbetstid… De förskolar vi haft tidigare har dock varit bra och tillmötesgående så när jag förklarat har de accepterat under förutsättning att vi hämtar normal tid. Jag jobbar ju också hemma ibland och då ränner jag kanske ett par varv till tvättstugan, ska man hårdra det då så ska jag eg. hämta barnen ta med dem till tvättstugan och lämna dem igen 😉 det går ju inte 😀 Nä, om jag jobbar heltid ska jag ha rätt till heltidsdagis sedan NÄR jag jobbar och NÄR jag väljer att handla kan jag faktiskt inte se att förskolan har ett skit med att göra.
Min arbetssituation är inte yxad så att jag kan flexa eller bestämma själv 🙁
Jag önskar och tror att våra förskolor (läs: de som bestämmer) kommer bli mer och mer flexibla i sitt tänkande kring hämtning och lämning. De flesta av oss svenskar arbetar ju inte längre 8-17? Kanske kan det t ex för såna som oss, som börjar jobba ganska sent på dan, vara bättre att lämna en halvtimme tidigare och handla INNAN jobbet (om man nu prompt vill handla utan barnen)? Det där med ledsna barn i magläge framför kassorna på ICA är ju liksom inget unikt problem?! Handlarna har förstått problematiken så till vida att de i många fall flyttat undan godiset några millimeter från kassakön, kanske ett steg i rätt riktning?
Betänk följande scenarios:
a) slutar jobba 16, hämtar kidsen 16.15, spurtar iväg till farmor och lämpar av trötta och närhetstörstande ungar, iväg till frissan, klipper mig, hämtar ungarna hos farmor (ännu tröttare och nu även hungriga), hem, laga mat, *svettas*, på med pyjamas, läsa saga, stupar i säng.
b) jag flexar ut 15, sticker och klipper mig, hämtar barnen i vanlig tid, vi har mys, tar det lugnt och kollar på myrorna på vägen hem från FÖRSKOLAN 😉 Lagar mat tillsammans, har det mys, läser saga, nattar. SEDAN tar jag upp datorn och jobbar en timme till.
Vilket scenario är bäst för alla? Ingen extra dagistid är utnyttjad, inga extra resurser tagna i anspråk, alla är nöjda och glada. Men så FÅR man inte göra, jag kan bara inte begripa varför.
Jag sjunger ordagrant på din melodi!
MArina, du lyckas förklara det så mycket bättre än jag.
Men jag lever efter att så länge det är flex jag utnyttjar och jag följer våra normaltider på dagis så är det OK att jag inte alltid är på jobbet. Just för att flex faktiskt är arbetat tid och därför borde betraktas som just det.
ja, för det omvända råder ju inte, att om jag måste FLEXA IN så kan jag ju inte ringa förskolan och säga “jag måste jobba över jag kommer en timme senare idag” 😉 så den tid jag har på flexkontot har jag ju INTE haft rätt till förskola för 😉
Det kan jag Marina, iaf om det är planerat. Vi har aldrig haft problem med att lägga till en extra dag om vi måste jobba då eller lämna en timme tidigare/hämta en timme senare om våra saxningar inte fungerar (då oftst pga att nåon av oss är på jobbresa)
får du gå över era anmälda timmar menar du? här går det för sig att flytta några timmar från en dag till en annan sålänge inte den amälda veckokvoten överstigs, och för mig är det ofta så att jag jobbar in flex i typ 2 veckor och tar ut den nästkommande två…
Vi betalar ju maxtaxa, då spelar ju inte timmarna någon roll, så självklart får vi ha henom där när vi arbetar.
fusk 🙁 vi har också maxtaxa men alla schemaändringar ska vara inne 2 veckor i förväg så ajabaja komma med en timme hit eller dit med kort varsel 🙁 Men så är ju Falkenbergs kommun helt rabiata med barnomsorgen…
hittade ingen mail till dig så jag svar. Höll dock nästan bort att svara! ursäkta för sent svar.
Nej jag skulel inte köpa dessa prylar begagnat då det inte längre känns helt säkert eftersom det kan finnas dolda sprickor/fel i HJÄLM & VÄST. Det skulle vara en oersättlig kostnad om det nu skulle vara fel på det begagnade man köpt vid eventuell olycka om grejerna inte skulle hålla…
Att köpa ny väst & hjälm är en liten kostad om man tänker på vad det är som ska skyddas.
Vanliga gummistövlar eller annan känga med klack fungerar utmärkt! dock ska de inte vara med någon snörning, då detta KAN fastna.
Kram!
Nä, en hjälm skulle jag aldrig våga köpa begagnat (precis som t ex bilstol) om det inte var från nån jag verkligen känner. Väst däremot vet jag inte hur de funkar? Såna “fanns inte” när jag själv hängde i stallet 😉
Tack för ditt svar Erika!
Krams!
Man behöver väl inte tycka att förskolan är en förvaringsplats för att drömma om ett samhälle där heltidsarbetande föräldrar (såsom dagens heltidsnorm är beskaffad) och särskilt de som är helt ensamstående hann tillbringa mer än någon ynka timme i vaket tillstånd med sina barn på vardagarna?
Det handlar väl ofta mer om en önskan att någon gång kunna och hinna åka och prova skor / gå till badhuset/ åka och fika hos en kompis med barn i samma ålder/ åka pulka i backen även på vardagar än att man ser förskolan som en förvaringsplats?
Jag har hämtat strax innan 18 dagligen i många år och är verkligen ingen dålig förälder för det. Att jag ofta önskat att jag haft en livssituation där jag kunnat hämta 16.30 istället har rätt lite med populistiska barnspsykologers uttalanden och normer om “hur en bra förälder är” att göra utan mer med
att jag helt enkelt önskar tillbringa lite mer tid med de människor jag älskar allra mest att göra.