Jo. Vi undrade ju vart de tagit vägen, hantverkarna. “Fyra veckor” skulle det ta. Vi räknade liberalt med fem – vilket ändå är för drygt en månad sen. I fredags dök det till vår förvåning upp en faktura. Märkligt, tyckte vi, att en sån skickas ut innan arbetet är färdigt? Idag kom det iaf en hantverkare. Imorron ska han göra färdigt. Tjohej! Sen är det bara rörmokarna och elektrikern kvar. Sen är badrummet redo för fakturor! Tjohej, igen.
Idag gick EmmaLi sin första dag på Björnbäret (en av storbarnsavdelningarna på hennes förskola). Egentligen var första dan förra måndagen, men då höll vi henne hemma due to familjemedlemmars magsjuka. Det uppskattades av förskolan! Det är bra att ligga på topp redan från scratch 🙂
På förmiddagen och över lunch fick jag idag besök av halva Millas mammagruppsgäng. Ordinarie dejt blidde i sista sekund inställd och jag axlade modigt ansvaret som “lokal”. Artiga mammor åt av min Cajsa Warg-mat (färsk ravioli och pesto, klyftigt kallad “vuxen version av snabbmakaroner och ketchup”) och barnen lekte lydigt. Mycket trevligt! Ett av barnen äter förresten själv. Han bygger perfekta klosstorn också. Och sätter nästan på sig mockasiner själv. Avundsjuk? Nänä. Han är ju för tüsan äldre än Milla! – tio dar…
Efter dagishämtning av vill-inte-gå-hem-EmmaLi trängde vi oss hem till min gamla Stalker och hennes två barn. Barnen lekte eminent och busade inte värre än att hoppa i sängen. Milla tog sina första på-eget-inititativ-släppa-taget-och-stappla-inte-till-förälder steg och jag blev stolt. Hon åt lite på ett klosstorn också. Det är ju nästan som att bygga ett, perfekt?
När vi skulle gå hem blev Maali skitarg. Asförbannad. Riktigt jefla vifta-slå-skrika-vill-INTE-gå-hem ilsk. Då gjorde jag fel. Jag blev arg tillbaka. Sen var vi arga på varann två tredjedelar av vägen hem. Då tog jag mitt vuxna ansvar, svalde stoltheten och lyckades lugna den stackars vid det här laget halvt hysteriska treåringen. Fan vad jag älskar dig, arga lilla treåring!! Förlåt att jag inte klarade hantera situationen bättre. Lovar att försöka bättre nästa gång! Okej? Mjau.
Min sjukdom då? Inte så bra. Men ingen feber. Man brukar inte ha det med ett halvt apotek i kroppen ;p
Tjenixen!
Inte lätt att vara liten ibland och inte lätt att vara mama heller för den delen har jag märkt! speciellt inte när de små liven blir sådär arga.
Hoppas du blir frisk snart! kram
När vi är hemma kan jag enklare hantera ett sånt där ilskutbrott, men utomhus, bland folk… det är inte lätt att hålla sig filbunke då…
Tack för påkryningsönsk. Jag ska göra mitt bästa, jag lovar!
föressten, tänkte på en grej. Har länge funderat på att gå ifrån blogg.se. hur har du fixat din sida?
kram
Åååh! Jag önskar jag slapp skriva “jag förstår dig”…
Jag tröttnade rätt fort på allt strul (att posta inlägg, kommentera osv) och fick med hjälp av Gustav på gern.se över hela rubbet till WP och egen domän. Kostade som en bättre krogrunda och jag är sååå glad och nöjd!! Han har väldigt bra och kvick support också, om det skulle vara nåt som strular sen. Iofs har han blivit rätt mycket “större” än när han gjorde mina grejer men han tar säkert fortfarande “småjobb” som våra (även om din blogg är mycket mycket större än min!).
Lycka till! – å om du kontaktar Gustav, hälsa från mig!
åh ja de här hantverkarna är i en egen klass… de håller aldrig tiden och verkar tycka att de står över alla andra. man ska bara vara tyst och glad att de ens dyker upp. gah!
Åh ja sådär gör man ibland. de blir arga och ens tålamod tar slut. men det är tur att det inte händer så ofta.
Kramis
Just nu sitter jag och peppar mig inför att fråga om en grej som ser helt galen ut med vår badkarsblandare. Å det är så jäkla tråkigt att behöva rätta till grejer, för att inte tala om att det tar tid, kostar pengar och energi… blä. Jag är skitless på det här nu.
Nä när det gäller små fina barn så är det tur att våra är glada nästan jämt. Men vissa dar är hopplösa. Oftast märks det redan på morronen då iofs så det går att gardera sig och ladda sig inför en trotsig dag 😉
Krams!
Ja som du såg på min blogg så misslyckades jag också med att vara lugn och vända trotset igår vid dagislämningen men har man en treåring som trotsar en del så är det nog snudd på omöjligt att inte bli arg även om man försöker att räkna till 10 och hitta på lösningar 🙂
sen vet jag inte om det är “fel” att bli arg när de små slåss mm. heller man är ju inte mer än människa. (bara man blir arg på ett normalt icke överdrivet sätt då förstås)
Ja jag läste ju det där hos dig igår, med stor igenkännighetsfaktor 🙁
Jag tror inte det är fel eller farligt att bli arg. Lite. Men det är i en del lägen svårt att avgöra vem som är barn och vem som är vuxen… ;o