Vi inledde dan med sjusovande EmmaLi (note to self: tidigare kvällsläggning from now on) och när hon och hennes far “äntligen” kört till förskolan fortsatte Milla och jag med chillad förmiddag på öppna försökolan (med två goda vänner) och sen rätt lyxig lunch på Stadshotellet*. Efter en dryg timmes skönt häng på trätrallen hämtades större flickorna från förskolan/dagmamman och allesammans strålade samman på solig lekplats! Bland sandblästrad fruktfika, ljummet kaffe, snoriga nosar och lyckliga ungar i rutschbanor försvann vi vuxna lite från varann men det är ju sådär det är liksom… och det är helt okej!
Vet ni förresten: våren är faktiskt här hos oss nu! Alla eventuella bakslag sätts från och med nu på “svenska årstids-kontot” 🙂
Första omgången bidrag till Melodifestivalsfinalen i Düsseldorf 12 maj presenterades och poängbedömdes i Christer Björkmans program nu ikväll. Det var en salig blandning!? Till favoriter utvaldes mystrall från Schweiz och miljötänk från Finland. Övriga noteringar: festligt, tyckte både Mattias och jag, att höra värsta schlagern från Armenien, och under kategorin “kan vinna, kan hamna sist” placerar vi det afrikanska gunget från Norge och det Le Kid:ska färgglada från Serbien.
Tjenien!
* stans bästa uteservering tycker jag, premiäröppnad (?) för oss faktiskt – egentligen inte helt färdig men våra barnvagnssovande små barn och bedjande blinkande mammaögon gjorde sus och sesam
Vilken tur att man inte kan få barn i min ålder… skulle aldrig orka ge mig ut och leka på förmiddagen. Men inser att jag förstås har gjort det en gång i antik tid.
Jag zappade förbi gänget som stod och tyckte – men tittade inte. Jag kommer förstås att se slutfinalen, men jag orkar inte med att de ens orkar TYCKA om varenda liten detalj och förutspå hur det ska gå. Må bästa låt vinna – eller den med flest grannländer.
Äsch då. Man klarar det man måste, mumlar hon med kakbitsbarn i förhållande till många andras…! Dessutom var sällskapet just denna förmiddag beställt och väldigt trevligt.
Jag följer inte många såna där “jippon” eller tävlingar på TV men just Melodifestivalen tycker jag är lite charmig. Jag gillar ju musik, och tycker det är intressant att se hur olik en låt kan bli efter några lyssningar. För att inte tala om skillnaden mellan att bara höra och att höra och SE ett bidrag. Men jag har full förståelse för att folk inte orkar. Sådär som jag känner för alla dansare, idoler, mästerkockar och talanger. Osv 🙂