För att stilla er brinnande nyfikenhet tänker jag nu berätta hur det gick att stråla samman med de övriga tre familjerna vi stämt dejt med på Borås Djurpark igår.
Jo, tänka sig att tre av oss slumpmässigt råkade anlända typ precis samtidigt och möttes redan på parkeringen utanför! Men den fjärde familjen lyckades vi aldrig få ögonkontakt med. Telefondito däremot, det hade vi typ halva tiden! – dvs, min man och andra familjens man… as in, loads of talking no action 😀 till slut ringde Eva upp mig och vi konstaterade rätt kvickt att en träff verkade ligga pyrt till för vår del (de låg hela tiden en halvtimme-timme före oss). Men både djuren, ungarna och vi var faktiskt glada ändå. Solen sken ju, i Borås!?, och vi kan bunta ihop oss en annan dag istället!
Tjenixen!
Ja se där jag visste väl att mobiler hade någon bra funktion trots allt:)
Du menar förutom att facebooka, fota och blogga med typ? 😀
Borås Djurpark gillade mina kids när de var små. Jag tyckte också om att det var så pass stora utrymmen för människor och djur där.
Ja jag rekommenderar gärna detta ställe. Utan att ha skrapat ens det minsta på ytan tycker jag det känns som att djuren har det bra. Sen kan jag iofs tycka att vissa djur (t ex kattdjuren och aporna) har på tok för små ytor att röra sig på, men vem är jag att döma. De kanske har det superbra i sin lilla trygga trädgård att mysa i – jag lägger mänskliga aspekter i hur de vill ha det.
Vad gjorde vi före mobilens intåg? För länge sen letade vi upp en 25-öring som vi petade ner i en uppletad telefonkiosk. Senare fanns det så smidiga telefonkort vi stoppade in i apparaten. Nu finns det bara ett fåtal kvar. Telefonkiosker. Smaka på ordet bara. Nostalgi.
Anmaja
Tjugofemöring… ja jisses, det var tider det.
Det roliga med telefonkiosker idag är att de iofs är bra ur nödsamtalssynpunkt, men det är ungefär alltid lättare att få tag på en mobiltelefon – från en främling – än en telefonkiosk 😉 Dessutom, i såna lägen som det på djurparken hade det nog inte hjälpt med hundra telefonkiosker!
(det var apropå det en busringingsmetod vi höll på med under en period: att ringa telefonkiosker och fråga efter folk… busringning förresten, existerar det fortfarande?!)
Nä. Den fasta telefonens tid håller på att gå förbi verkar det som. Om än telefonkioskerna nog gör nytta då och då? Faktiskt!
Härligt! Det är såå mys att gå på djurpark!
Hennes vanliga förskola är stängd men en annan längre bort öppen men jag tycker det känns sådär att lämna henne på ett nytt ställe med nya vuxna och barn…
kraaam
Ja det är ett trevligt tidsfördriv: OM det är en BRA djurpark!