En riktigt kass natt (stavas KASS) men mellan varven fick jag lite medvetslös sömn. Däremellan vaknade jag av ömsom ont ömsom illamående – att EmmaLi vaknade tjugo i sex och ville gå upp var liksom inget alternativ så hon fick snällt gå å lägga sig igen (vilket det välartade lilla barnet med stor besvikelse faktiskt gjorde!).
Jag har rört mig en gång på hela natten, ett modigt försök att lägga mig på sidan tio minuter innan Emmi kom in till oss, vilket naturligtvis borgar för stelhet à la planka. Och efter att ha tvingat mig på toaletten när resten av familjen gick upp imorse höll jag på att dåna av illamående (jag matchade lakanen sniggt sa Tias 😉 men däckade istället och sov med elaka drömmar till tio i tolv… Nu ska jag försöka våga mig ur sängen. Jag kan fastna halvvägs… om du hör ett vrål från Morkullan vet du vem som behöver hjälp… 😉
Det där verkar inte vara något att ha alls.
Hade jag fått bestämma hade jag valt nåt annat. Helt klart.
Men snälla vännen, sånt där ryggont och elände är inget att bjuda in. 🙁 Jag hoppas verkligen att det ordnar sig och att det inte är ett nytt diskbråck. Det vore ju för jävligt om du ska drabbas igen.
Jag vet att jag bor långt borta etc, men säg till om det är något jag kan göra. *Kramar om*
Goa du! Uppmuntran och pepp är bästaste medusin som du vet!
Idag har jag lite hopp faktiskt! Det börjar lätta lite – och nu är det svårt att avgöra vad som är orsak och vad som är kompensationsont i muskler runt omkring. Även om jag försöker vara duktig på att röra mig normalt å inte halta eller stå/gå snett så blir det oundvikligen “felbelastningar” i andra delar av kroppen. Som träningsvärk kan man säga ;p
Din omtanke är helande i sig. Många kramar!
♥
Lova att du hör av dig om det är något jag kan hjälpas med! Oavsett om det är handling eller rastning av barn!
Jag tror faktiskt att jag lovar! Just nu är jag ovanligt vissen… 🙁
KRAMS!