Förra veckan kurade Eva Gabrielsson i en Skavlansk snurrfåtölj och kändes bitter. Ikväll satt hennes svåger (om det nu heter så fastän man är ogift?) i samma program och framstod sympatisk. Jag kan förstås omöjligen skapa mig en uppfattning utifrån det lilla jag vet om det som hänt, men som obotlig pacifist hoppas jag på försoning. Det är alltid bäst. För alla.
Vid lunchtid idag fick jag ett MYCKET roligt telefonsamtal! Våra Wallensvansar har fått en lillebror! GraTtIs!! Vi är asaglada för er skull!
Tjenixen!
Ja jag såg detta jag med.. och visst blir man förvirrad????
OM det han säger är SANT.. då är det ju jäkla omvänt.. jag säger som Di Leva:
“vem ska man tro på, tro på, tro på när…”
Mattias och jag pratade om det redan under förra programmet (när Eva Gabrielsson fick sitta där emotsagd) att saker troligen inte är så enkla som hon vill få dem att framstå. Jag menar, moral är en sak. Lag en annan. Det är rätt tråkigt att i efterhand lasta nån annan för sina egna misstag. Självfallet tycker jag synd om henne, men… äh, jag vet inte.
Som svar på FB kommentaren, ni får komma när ni vill :).
C mår bra, han hade en okänd infektion med skenande “CRP” värde men blir bättre och bättre hela tiden.
Hälsa å tacka M också.
Krams!
Usch det låter lite läskigt? – inte att vi får komma på besök förstås utan infektionen. TUR att dom har koll iaf. Och att ni är coola fiskar, jag hade väl gått i taket minst… 🙁
Det är ett fantastiskt fint namn ni valt! Jag gillar massor! Imorron ska jag berätta för Emmi att lill-Elliot fått ett eget namn!
Hälsa din fina familj och krama varandra från oss!
Men jisses, jag förstår inte alla er som säger att den där brorsan framstod som sympatisk! På mig kröp det i hela kroppen. Det styva kroppsspråket, det outtalade som hängde i mungipan, oresonligheten, det äkta norrbottniskt inkrökt envetna. “Har man inte skrivit testamente så har man inte.” – “Lagen ska ha sin gång.” Fan vad det kröp! Och Skavlans undfallenhet när han lät ett enstaka möte, kanske i själva verket bara ett telefonsamtal, om året, framstå som en nära brodersrelation. Det skulle kunna hänt mig om första maken dött,fast det inte fanns en tusenlapp att dela, det skulle suttit en förnumstig släkt där uppe och krävt sin rätt till varenda pinal även om de sen skulle ha slängt dem på tippen framför näsan på mig. Med samma häng i mungipan.
Kul att möta en annorlunda åsikt! Jag fick de känslor du beskriver när Eva Gabrielsson satt i rutan.