Lördagsmorronsrutinerna rubbades ur sina cirklar när Philip visade myrornas krig istället för Disneydags imorse. Två samtal till kabeltv-leverantören senare visar det sig att det är ett planerat servicearbete som ligger bakom PLANERAT!? Men jisses. De enda som störs är villorna på vår gata… dvs max sju stycken (men alla är inte anslutna, det vet jag). Svårt då att meddela oss om detta planerade avbrott. Strömmen till vår förstärkare ska vara tillbaka “senare under dagen”. Jotack. Ikväll är det Melodifestival. Klockan åtta räknas som senare hoppas jag?
Igår packade jag in mina döttrar i bilen och drog till Klitterbadet i Falkenberg. Det var en galen idé. Det gick jättebra först – förutom att jag gjorde en ruskigt snygg vurpa i duschen, tvi vale sicket skitgolv att ha i ett duschrum på ett badhus – för jag hade ju sällskap och hjälp av Linda å Ida i duschen och Marina och Viktor i poolen och både Emmi och Milla badade och simmade och höll sig fast i kanten och plaskade och retade tydligen lite badande runt omkring så då gick vi till ganska nyfixade badlandskapet och där skuttade de större barnen sig lyckliga bland vattensprutande djur, kokande grytor och rutschkanor. Ena sällskapet hade lämnat oss redan innan badlandskapet och det andra precis därefter. Så. I omklädningsrummet efteråt hade jag ganska fullt schå med två trötta busiga fikasugna små tjejer. Fikat tog kvickt slut och sen hade jag bara de trötta och busiga kvar… då dök en fantastisk liten kvinna upp från ingenstans och satte sig ner hos EmmaLi. Hon satt där och pratade med henne i ett par minuter så jag hann plocka i ordning alla våra pinaler. Jag grinade nästan av tacksamhet och jag såg att hon förstod vilken underbar nytta hon gjort. Tänk, ett kort kort avbrott i mammatjatet och jag kom i fas och kunde få med mig både barn och pinaler till bilen – som var parkerad typ hundratals miljoners meter bort…
Idag är jag en smula öm efter vurpan, men är såå glad att det var jag som trillade och inte nåt av mina barn. Apropå barn förresten så sitter den ena framför Pippi (hon visas ju även om kabel-TV:n är pajj 😉 och den andra ligger i sin säng. Sovandes. Schö nö kåmprand pah!? Jag satt hos henne en ganska lång stund tills hon slappnats gosigt, och sen somnade hon. Kan det vara separationsångest som gör att hon inte “vågar” somna själv på dagarna? För trött, det är hon ju tveklöst (somnar nästan ståendes, med snutten i hand och pannan mot spjälsängskanten)!
Tjenixen!
Nästa gång vi gör samma äventyr så följer du med mig till “andra sidan” efteråt och byter om där 🙂 Men härligt med sånna där änglar som ser, förstår och inte suckar utan faktiskt hjälper till!! (Till skillnad från surkartstanter som inte vill bli blöta i en SIMhall, herregud, bassängen är STOR, faktiskt).
Hoppas ni slipper våldgästa någon ikväll för att få se melodifestivalen 😉
No offence, men jag tror inte det blir några fler såna här äventyr 🙂 nästa gång får antingen pappan eller en paraplysulky följa med å då tror jag vi klarar oss rätt bra borta i stora duschrummet! Men, om erbjudandet kvarstår kanske jag tar dig på orden ändå?
Det ser just nu halvljust ut för hemmatittning. Vi har äntligen fått ett klockslag de beräknas vara färdiga, det klockslaget är ungefär en halvtimme bort. Annars blir det lördagkväll utan tv. Värre öden kan jag ju tänka mig…!
ps. jag tror jag träffade “sura tanten” i bastun och hon var inte det minsta sur! jag är ju en sån som har förståelse för att barn kan reta upp folk så jag har hög toleransnivå för gnällspikar 🙂
Det är självklart praktiskt att kunna låsa fast ungarna 😀
Jag kan ha förståelse för att man kan tycka att ungar stör på te.x. en restaurang (inte barnvarianten då 😉 ) eller på en konsert eller teater eller liknande, men inte i en simhall, never. SPECIELLT inte när nämnda simhall några timmar senare har vuxentid när barn inte är där, har man så ont av barn så får man nog besöka simhallen då istället. Barn har faktiskt LIKA stor rätt att ta plats i samhället som vuxna, det är vår sunkiga “barn ska sitta still och uppföra sig”-kultur som spökar och den driver mig till vansinne, besök ett land i sydeuropa så får barnen lov att vara med i alla sociala sammanhang och de ses inte som besvärliga eller jobbiga om de är BARN. Däremot finns det jävligt dryga föräldrar som envisas med att blockera affärer med barnvagnar och så 😉 men det är en annan historia 😀
Klart att barnen har rätt att ta plats, men det ska vara på rätt plats. I en bassäng full med badande pensionärer – där det är tänkt att det ska vara lugnt – passar det kanske inte så bra? För på samma vis som barnen har rätt att ta plats ska de också anpassa sig. Ohyffs finns i alla åldrar. Jag tycker inte det är okej att gömma sig bakom ett “men de är ju barn” i situationer där barnen “stör”. Men nu har jag lämnat våra små barn och talar rent generellt 🙂
Vi tycker olika om det här, diskussionen kan bli intressant men också långrandig. Och vi har nog inga argument som den andra varken inte hört eller vill ta till sig? Typ! Men en grej måste jag iaf kommentera: Marina, jag har svårt att lyfta fram sydeuropa i några positiva sammanhang när det gäller barn. Ett samhälle som behandlar sina barn som jämlikar när det passar och lusar till när det blir för besvärligt. Dålig förebild. På alla plan. Tycker jag. Men så blir det ju en helt annan typ av människa beroende på om han är spanjor eller svensk. Värderingar får man med sig hemifrån. Att “sitta still och uppföra sig” är helt okej om alternativet är att rusa vind för våg!
Jag tror att våra olika utgångspunkter delvis bottnar i att våra barn är väldigt olika – där du har ett barn som faktiskt “kan” uppföra sig i olika sammanhang har jag ett som det faktiskt är fysiskt omöjligt för – vilket gör att jag nog har en mer hardcore-inställning till detta 🙂 Så även min vurm för sydeuropa, där barn som mitt faktiskt ses som livfulla och där deras energi och uppfinningsrikedom räknas som positiva egenskaper, vilket det tyvärr inte alltid gör i vår kultur 🙁 (sedan har mynten alltid en baksida, absolut!) – Vi kan väl fortsätta den har diskussionen över en flaska vin och ett jordglobspussel kanske? 😀
Det KAN vara så, men jag har å andra sidan ALLTID varit sån här så mina små vildkatter har det inte helt lätt alla gånger… självfallet har jag fördelen av att Maali är (och alltid har varit) “min” dotter på så vis att hon vill vara till lags och anpassar sig till situationer ganska kvickt. Kanske får jag det lite tuffare med Millan, mycket talar för det redan nu tycker jag mig se…!
Jag tänker gärna på Emil när jag ser din fina pojk, fast den småländska förebilden var nog lite bättre på att tälja gubbar kan jag tro 🙂
Vinet, taget! Pusslet kan du få lägga medan jag håller ordning på tilltuggen 😀
Krams!
Å andra sidan har barn kortare bit att falla och är mer vana vid att göra det än vuxna…
Under några år är mina barn var betydligt större än dina åkte vi runt till olika badanläggningar. Och jisses vad man släpat, och jisses så många illa planerade ställen det fanns. Och jisses så dumt det var på ställen där de hade stenhårda rigida gränser så att man var tvungen att försöka stå och titta ut någon snäll pappa som kunde ta med sig Pojken genom herrduschen. Halva badglädjen försvann!
Sant. Jag har blivit väldigt dålig på att trilla sen jag slutade hänge i stallet!
Ja det där med bada och duscha med son/dotter som mamma/pappa kan bli klurigt. Det minns jag med mamma när hon var på simstadion med min bror och mig när vi var små. Men jag minns också hur jag som nioåring kunde tycka det var väldigt besvärligt när andra nioåriga pojkar var med sina mammor i omklädningsrummet. Var går gränsen för “kan själv”?