Radiosändningen bryts av ett trafikmeddelande: “En seriekrock har inträffat på länsväg 153 i höjd med Brämhult. Orsak uppges vara att en av bilarna väjt för älg så det varnas även för älgar på platsen. Båda körfälten berörs.” Hjärtat gör ett hopp och jag tappar andan. JAG kör ju på länsväg 153 – är på väg hem från jobbet – och platsen det pratas om är bara någon mil bakom mig. Och… min kollega som körde tio minuter efter mig…?! Jag får kramp i magen.
Efter en mycket lång kvart får jag äntligen svar från min jobbkompis. Hon är okej! Liksom jag hade hon mött blåljus på vägen men var inte inblandad i det otäcka.
Alltså. Det kunde lika gärna varit jag? Vad hjälper att jag håller avstånd till den framför när den bakom ligger så nära att hen kan läsa var min bil är köpt?
Just ikväll låg jag som nummer två i det snabbt bildade biltåget och kunde lätt köra om. Jag kan vägen som min bakficka och i mörkret blir kända omkörningssträckor dubbelt tydliga när avsaknad av billyktor avslöjar fri lejd där det annars kan vara svårt att säkert veta, och jag har en stark motor i bilen. Varför jag kör om? För att slippa ligga fast i ett dragspel av bilar. Och för att jag inte tycker 67 på 80-väg i de flesta situationer är nödvändigt. Tänker jag på att det vimlar av storvilt i skogarna? Tveklöst. Men jag krockar trots allt hellre ensam än i serie.
Nå.
Slutligen ett råd i självisk välmening: till dig som kör på okända vägar (eller bara under gällande laglig hastighetsbegränsning): håll så gott det är möjligt konstant hastighet. Att köra snigel i kurvor men rally på raksträckor är inte bara bränsleineffektivt och irriterande för dom bakom, det gör det svårare att planera och genomföra omkörning för den chaufför som vill och kan hålla högre – men ändå tillåten – hastighet. Genom att på omkörningsbara raksträckor tydligt visa (t ex en snabb fot på bromsljusen, kanske en högerblink) att du vill hjälpa den bakom komma förbi gör du inte bara en god gärning, du skapar också ett gott och säkrare trafikklimat samt får tacksamma medtrafikanter!
Har inte själv körkort men tänker precis som dig ang hur man kör.
Skönt att allt gick bra för dig och din vän!
Önskar att det var fler trafikanter som saknade körkort, och därmed höll sig från vägarna 🙂 – å med det menar jag gifvetvis inte att du skulle varit en dålig chaufför om du haft ett rosa kort i plånboken :p
Krams!
usch ja sådant är superläskigt! Vilken tur man har ibland…
tack för dina kommentarer om huset. Det ska bli kul att visa det n är det är färdigt med och mer av huset ;.)
Ja det är tur att pinan man kan ha under graviditeten är värt det ;.)
Kram
Det är verkligen så att det i många fall handlar om ren tur. Erfarenhet, försiktighet och framförhållning räcker långt i att hålla sig ifrån olyckor, men hamnar du i någon annans väg och denne är den som skapar olyckan så… avstånd, uppmärksamhet och tur: allt du har att luta dig mot i trafiken!
sv. ska bli skojigt att se mer från huset 🙂
Krams!