29/3 – om osjälvisk hjälpsamhet.

Ibland omges man av så generösa mänskor att det nästan klumpar sig i halsen. Våra mammor har t ex varje dag kommit hem hit och matat och klappat på lilla katten Whiskie medan vi varit bortresta. Min pappa var (med ett långsiktigt lån, vi kan inte trolla fram en familjesemester ur kassan just nu – särskilt inte en som beställs så sent att barnrabatten inte gäller utan där alla biljetter kostar lika samma… ) anledning till att vi överhuvudtaget kunde åka till Teneriffa. Tack snälla för att ni gemensamt gjorde det möjligt för oss att komma iväg.

Sen var det ju det där med att bilen valde att gå sönder på väg till flygplatsen… så fort jag via FB (töntigt, jag vet) outat vad som hänt trillade det från kompisar in erbjudanden att hjälpa <3 men, svärfar var då redan tillfrågad. Han stämplade ut tidigare från butiken för att köra ner och hämta oss vid Eurostop - för vidare transport till Sturup. Hur bilen lagades under tiden vi var borta? Det ansvaret lämnade jag tacksamt i min pappas trygga förvar... Och när vi landade i söndags, då stod en av våra fina vänner och väntade på oss! Hon hade som den fantastiska mänska hon är satt sig i sin bil, kört några mil till verkstaden där vår bil stod, bytt till raKETen, och sen kört de ytterligare femton milen i vår bil; klockan jättesent på kvällen... Allt för att vi skulle slippa åka taxi tjugo mil mitt i natten (alla våra föräldrar var utspridda i de nordiska huvudstäderna och hade därför inte möjlighet att hämta oss, å vi var tvungna att vara hemma på måndag morgon!)!! Jag tror på karma, gillar idén pay it forward och vill tro att what goes around comes around. Jag är också övertygad om att vi ligger på minus. Mjau! TACK alla!!