3/11 – om bl a djurs eros och mänskors agape.

Alla i min generation minns Fablernas Värld och “djur har också mänskors känslor”: Alla som bor eller jobbar med djur kan bekräfta att det absolut ligger något i det. Inte så att djuren kan känna alla mänskliga känslor, men de har tveklöst fler och större känslor än många nog vill tro.

Forskning visar t ex att en råtta kvickt kan lära sig att ett tryck på rätt knapp belönas med godisbit, men om det i buren bredvid sitter en annan råtta som när samma knapp trycks in får en elstöt tar det inte många tryck innan första råttan avstår från sina godbitar. Empati kallas det, och det verkar (som referens till inlägget igår) som att råttorna ligger före oss i utvecklingen här.

En egenskap som däremot skiljer människor från djur är vår förmåga att planera och förutse. Visst finns det exempel på när och hur djur planerar för framtida händelser men en människa kan (iaf det flesta av oss, bevisligen finns undantag) planera i oändliga steg framåt, riskanalysera och förutse skeenden. Ytterligare en sak skiljer djur och människor tydligt åt: vi kan känna himlastormande förälskelse. Det sätt på vilket vi bildar familj skiljer sig avsevärt från hur djur lever och förökar sig. Visst finns det djurarter som lever i livslånga förhållanden, och visst finns det djur som lever tillsammans med sina barn i många många år, men det är faktiskt ändå inte samma sak. Vi skulle kunna förenkla det genom att sammanfatta: eros finns hos djur, men agape bara hos människor*.

Som kuriosa vill jag poängtera att det mänskliga beteendet hos djur ofta förstärks i fångenskap, något som särskilt bekräftas av djurparkvårdare. Det finns djur som “utvecklar” homosexualitet, som blir deprimerade (och behöver medicin), som flirtar och som är otrogna mot sin partner. Det sistnämnda accepteras av alfahannen bland t ex primater sålänge honan inte är brunstig – då jäklar slåss han för sin rätt som vicken fem-i-två-raggare-som-helst på krogen en lördagsnatt! 🙂

Slutligen. Dvärgschimpansen bonobon lyfts ofta fram som en särskilt “mänsklig” liten släkting. De löser konflikter med sex och de är inte så våldsamma som stora schimpanser ofta är. Men. Detta är naturligtvis en sanning med modifikation. Att de skiljer sig från många (alla?) andra vilda primater är dock säkert, men detta beror på att de under så lång tid levt isolerade och därför istället bättre kan jämföras med apor i bur: de har inga behov av att kriga och tar sig tid att roa sig. Jag önskar alla mänskor på jorden kunde välja att ta efter just det där!

* [edit]
eros = kroppslig kärlek, eller begär.
agape = förbehållslös och ickefysisk kärlek, dvs t ex helt utan sexuell laddning.