Få har väl missat leksakskedjan Leklusts smarta drag att i sin senaste katalog bl a låta tjejer gräva i sand, en pojke laga mat i plastköket och en liten spindelman köra en barnvagn. Det gläder mig att saken uppmärksammats och liksom många andra tror jag de kommer vinna kunder på det här, men jag kan inte förstå hur så många kan vara så säkra på att det är en liten pojk i spindelmansdräkten?
Hela katalogen hittar du här! Det är ganska glad och barnmodellsfri läsning, i motsats till alla glada flickor vid sminkdockor vi är vana att se i såna här sammanhang. De glada pojkarna har förresten uteblivit nästan helt. Men det är okej. Man behöver inte storflina i lekrummet. Och ett koncentrerat ansikte är bättre betyg för leksaken än ett glatt dito! Fast missa inte det allra sista uppslaget: det är en fröjd för bäbileendeälskande vuxna!
Ha ha, kul att någon mer reagerat på att det var en Spindelmannen som drog dockvagn 🙂 Jag reflekterade dock inte på om det var en pojke eller flicka i dräkten…
Sv: Självklart får man påta i trädgården på långfredagen – det är väl ett utmärkt sätt att göra den lite kortare 😉
Glad påsk på er!
Jag har läst på flera ställen om “han” och “pojken” i dräkten. Vet inte om de vet, eller om de gissar?
Tja, det är ju vi vuxna som stoppar barnen i facken!
Denna spindelman är ett ypperligt exempel på när hen är användbart. Könet både okänt och ointressant!
Eller hur!
Jag har blivit mer och mer förtjust i “hen” (om än en stor del av förtjusningen kommer sig av hur det verkar reta en del till vanvett 😉 fast jag har svårt att själv använda det. När jag första gångerna stötte på hen och henom var det pre-hype och jag tyckte det var himla praktiskt att kunna prata om sina barn utan att outa en del av sin anonymitet i forum genom att “avslöja” om det handlade om döttrar eller söner. Nu finner jag fler och fler möjliga användningsområden.
Ja, där instämmer jag i allt! Rätt kul att det retar mer nu än förr när det var mer okänt! Men jag fascineras över att det ska vara så skrämmande att prata om människor man inte vet vem det är utan att definiera könet! För detär ju just i fall där könet både är okänt och ointressant som det har ett verkligt användningsområde. När man tex pratar om den okända läkaren/polisen/yrkespersonen/barnet med någon, eller kanske främst med barn. Jag gillar att försöka bredda vyer och försöker kämpa med att inte slentrianmässigt stoppa i fack!
Nä jag förstår inte heller? Men igår stötte jag på en som trodde att “alla ‘genusmänskor’ verkar tycka att vi ska utplåna könen och kalla alla för hen?!”?? Men what?
Jag har inte heller reflekterat över könet på barnet i spindelmannendräkten faktiskt, men jag kan tänka mig att det för många är “givet” att det är en pojke och att tanken på att en flicka skulle vilja klä ut sig till spindelmannen är långt borta, tyvärr. Jag tänkte “barnet”.
Och jag är ju en av dem som flitigt använt hen i skriven form ett bra tag, just för att slippa outa mina barns kön i offentliga forum, men det finns ju också många andra områden där det är väldigt praktiskt 😀 I talad form är det inte lika självklart.
Jag kan inte heller förstå att det upprör så, skulle det vara värre än en anonymisierad omskrivning då? Eller att använda person/personen? *fattar inte varför det upprör*
Måste då erkänna att tanken “flicka” snuddade mig, eftersom Emmi älskat att vara spindelman (hon önskade och fick ju en sån ansiktsmålning på Teneriffa :)…