Efter att ha hängt på Flashback några dagar har jag inte bara fått mina fördomar bekräftade. Jo, jag har fått bita mig i tummen, förfäras eller kräkas lite av sorg över en del människors obefintliga respekt för sig själv, för andra och för livet. Men jag har också fått skratta åt den underbara sarkasm och humor som flödar på det där stället. Och imponerat förundras över snabbtänktheten och slutledningsförmågan hos snokare och privatspanare. Fast det apsilut mest oväntade är att jag nu har förstått att “badsalt” inte bara är nåt man badar i. Det är också nån slags kannibaldrog, MPDV. Eller så var det så att det INTE gör dig till kannibal utan till krokodil. Eller så har jag fått allt om bakfoten. Det kan ha varit “solsting” också. Eller så är det nåt helt annat?
Jag hänger dåligt med i knarkarsvängarna märker jag. Det finns andra i min närhet som är bättre på det där än jag. Och det är jag [enkelt syftningsfel här ser jag men du förstår säkert hur jag menar] mycket mycket ledsen över.
Kanske borde jag hålla mig mer informerad, men jag blir så deprimerad… När mina barn var i tonåringen hade jag ögon och öron överallt, men nu har jag slappnat av. Fick veta att en 16-årig flicka som nyss var en liten stumpa i skolan, är på behandlingshem … suck.
Nu har jag hunnit med ett par generationer i skolan, och tyvärr verkar den här sortens problem gå i arv. Absolut inte alltid, men alltför ofta.
Ja det är inget skoj att lära sig mer om sånt här. Deprimerande kunskap kanske man kan kalla det?
Du är ju i en situation där du måste kunna se tidigt varthän det barkar? Jag tänker också att arvssynd i vissa fall nästan verkar självpåtagen 🙁
Sorgligt med din gamla elev. Hoppas hon finner stöd i hjälpen hon får på behandlingshemmet!