21/10 – om VM i lös tand.

Segrare i 200 meter crawl med poolens lösaste lilla tand blidde igår femåringen från Morkullan! Att man kan bli VarbergsMästare i grannkommunen var lite oväntat, men om man är bara knappa tre veckor från sexårsdan så går det alldeles utmärkt. Det är säkert! Jag har läst reglerna! 🙂

Förutom de fyra vändorna crawl blev det ryggsim – “bara” en vända – å så bröstbenssimmades det också och jag är på god väg att maila den där SwimIT (se detta inlägg) för att tacka för inspiration och skjuts på väg! Båda små döttrarna har fått en helt ny förståelse för tekniken i bensparken och i EmmaLis fall innebar det att hon för första gången fick till en riktigt bra spark!

Den där lösa tanden då? Hur gick det med den? Nä, det gick inte alls. Imorse var den lika ofattbart lös och liten var fortfarande så skraj att den skulle lossna, och börja blöda, att hon knep igen munnen som en mussla. Att tredje tanden skulle bli en sån pärs att tappa? Och att de två första liksom alldeles av sig själv försvunnit… ehum… de har helt seriöst bara försvunnit från platsen de legat på i flera månader – fast så var problemet “ska mjölktänderna sparas eller ej?” äntligen löst utan vidare dilemman :p Nåväl! Lite försiktigt vågade hon snurra och vicka på tanden men sen tog det stopp. Och tanden satt obenhörligen fast. Efter att sen ha suttit med tanden bakåfram vid frukostbordet och först inte ha vågat äta nåt alls blev hungern strax för stor och en mjuk macka blev lillgaddens fall: en oerhört stolt femåring höll vips bytet i sin lilla hand! “Nu kan du lägga en guldpeng, pappa!” tjöt då lillasyster förtjust. “För det är du som är tandpengare!”… Ridå! 😀