Frukosten fick de stå ut med att vi höll oss hemma över, men till lunchen smet vi och lämnade takhantverkarna ål öloune i vårt kök. Jo ser du, det är nämligen så asjeflabra att den här firman inte hör till dem som “bara måste hämta nåt” och är borta trekvart för att sen av en slump komma tillbaka lagom till frukost (så man måste åka sin kos igen). De här proffsen äter frukost, lunch och eftermiddagsfika på plats – ingen spilltid på att köra iväg för att få i sig mat å kaffe! – och jo… de smussar dynorna i min kökssoffa, men de sparar oss också tusenlappar i arbetskostnad på att inte maska bulle eller restid! Älskar’t.
Vart tog vi då vägen under lunchen? Jo. Jag passade bl a på att skifta hjul!
En iisi spent hundring och jag blidde bara lite smussig om tassarna. EmmaLi fick sig också en kvick lektion i bromsbelägg och Millan hade ögon som tefat när bilen bredvid inte ville släppa sina vinterhjul och stora – vi snackar stora! – gummisläggan fick komma till pass. Jag gissade att chauffören kanske kört i klister men jag är inte säker på att barnen accepterade det som en trolig förklaring… smarta barn! Ett släktskap? 🙂
På taket ser det förresten fint ut: nästan all bärläkt spikad å klar. Imorgon sätter dom enligt plan in nya fönstret i Millas kupa och börjar lägga tegel! Det går så fort att jag knappt hinner med; fast det behöver jag ju inte göra heller :p = fördelen med totalentrepenad lagd på andra!
Vilken fin bild! Och vilken fin förebild du är för dina barn! Själv (ut)nyttjar jag att makens arbetsplats är vägg-i-vägg med en firma som byter däck 😉 så vi parkerar bilen där med däcken i skuffen och vips så är de bytta 😀 Mina barn blir nog sådana som växer upp och tror att mjölk kommer från affären, dammråttor städar sig själva och sommardäck det kommer däckfén och byter 😀 😀
M tycker det är jätteroligt att följa med till däckfirman och titta på när det byta hjul på bilen
Det är dom enkla (och billiga) nöjena som bryter i vardagen!
Tack va snäll du är! Fast… hahaha! Bra förebild för att de får följa med till däckbytarfirman? Hehe! Tja.. de får ju följa med till bageriet nån gång mä; du bakar ju för/med dina ungar så det där med förebild har olika dimensioner änna 🙂
Nu menade jag ur ett könsrollaperspektiv, att du gjorde något som nog i de flesta familjer är en manlig uppgift, att jag bakar är ju inte lika “impnerande” som om min make hade gjort det 😀
Aah… du menar så? Äh ♥
Vi är ju ofta rätt familjentvärtemot när det gäller könsroller så jag tänkte inte ens på det 😀