Som medlem av en medveten högre medel-/arbetarklass är det lätt att fastna i grubblerier kring konsumtionens globala nackdelar. Jag vill nu slå ett slag för dess fördelar.
Trots stor värdsfattigdom minskar den extrema fattigdomen (dvs människor som får klara sig på under $1,25 per dag) faktiskt med 6 personer i minuten [källa: Filosofiska rummet i P1] idag. Lågproducentländer får förbättrad ekonomisk standard iom export till exempelvis dig och mig. MEN. Viktigt är att vi inte låter skrupelfria fabrikörer och affärsmän smörja sina krås på vår bekostnad.
Genom att handla medvetet: fair trade och ekologiskt, ger vi fattiga länder möjlighet att komma på fötter på ärlig väg. Det handlar alltså inte om att sluta konsumera helt för att rädda världen utan att konsumera rätt.
Jag tänker såhär: Hur väl tanken än är menad blir aktioner som “en köpfri dag” bara en ganska naiv slå-sig-för-bröstet överklasshandling. Som ett desperat skrik på uppmärksammad tänk-dig-för-mentalitet funkar det, ja, men som medel att minska problemen runt överkonsumtion? Nä. Det är nämligen så att västvärldens konsumtion är en av de fungerande förutsättningarna för många fattiga länders ekonomiska progress. Om vi dessutom ska värna vår egen svenska ekonomi så omsätter handeln i Sverige många arbetstillfällen. Men då tycker du kanske jag pratar i egen sak? 🙂
Faktum kvarstår dock. Får handlarna inga inkomster kan de inte behålla sin personal som då kastas ut i arbetslöshet – och i slutändan belastar vår gemensamma ekonomi. Detsamma gäller fabriksägare i Bangladesh. Jag tror inte det är så “en köpfri dag” har tänkt sig det ska bli?
Förstår ditt tänk till fullo.
Tack! Det finns många vinklar och aspekter och hur man än gör blir det ju på nåt vis fel… 😉