5/3 – om att reklamera ett par isbjörnsbyxor.

Minns du EmmaLis trasiga överdragsbrallor? Är du nyfiken på hur det gått? Okej. Jag berättar.

Efter att ha fått mailkontakt med en jättetrevlig person från butiken vi köpte byxorna av – som lovade skicka mitt ärende vidare till reklamationsansvarig – hände det typ ingenting. Och ingenting. Jag mailade och fick ursäkt och förklaring men sen hände det ingenting. Igen. Efter ytterligare veckor av väntan och påminnelse var jag en smula uppgiven. Över en månad hade gått från första kontakt och byxorna bara hängde där på en krok å blängde på mig retfullt. Nu mailade jag igen – och hade väl då hurskajaguttryckadet inte fullt så positivt språk (som tidigare). Jag förklarade te’xempel att mitt tålamod är gott dock icke oändligt och att min förståelse nu därför inte var lika generöst inställd. Och minsann! Bara nån dag senare får jag äntligen respons. Det är ett svar med innebörden “du får pengarna tillbaka”. Inte ett ord om vad jag ska göra med byxorna? Hedbert drabbas nu av en mindre inre kris och… jag mailar och tackar för det generösa erbjudandet… och frågar inte ett dugg om vad de vill jag ska göra med de förstörda byxorna…. :/ Så. Nu har jag ett par med-stort-hål-på-ena-knät-isbjörnsbyxor i strl 98-104 som jag inte vet vad jag ska göra med. Laga? Slänga? Gömma i garderoben?

Cirka en vecka efter mailet från butiken satt slantarna på mitt konto. Skitglad är jag nu! Men vad gör jag med de gamla trasiga lyxbyxorna? Hujedamej…!