Att vakna ur en mardröm måste vara ett av de värsta (ofarliga) sätten att vakna på? Kroppen är paralyserad och adrenalinet rusar i takt med hjärtat som bankar.
Tidigt imorse vaknade jag av att jag var förälder till ett trotsande barn, dvs inget i sig farligt eller läskigt, men det utvecklades till att jag blev en hemsk förälder. Och känslan av att jag behandlat mitt lilla barn så fel satt i när jag slog upp ögonen. Maktövergrepp. Psykisk bestraffning. Orättvis ilska. Fan. Många stackars små barn har det sådär varje dag? Det var nog det som skrämde mig, att jag i drömmen var “som dom”…