Som jag skrev var det en riktigt kass natt igår. Jo, såhär: Det har hänt ett par (kanske fler, minnet är krasst) gånger tidigare att lilla femåringen kommit till oss mitt i natten, alldeles rädd och ledsen. Hon är yrvaken och förvirrad och gnyr om en distinkt smärta t ex i foten eller i magen eller, som igår, i korsryggen (nästan exakt där min värk brukar sitta). Det är otäckt att se hur hon försöker värja sig mot det onda, särskilt eftersom det är svårt att få ordentlig kontakt [med henne].
Jag har tänkt ömsom växtvärk, ömsom full blåsa. Men igår, när jag – eftersom föräldrasängens 160 centimeters kvot redan fyllts av lillasyster – kravlat upp bredvid den lilla väderkvarnen till tumlare i hennes lofttsäng och desperat försökte sova, slog det mig… det här måste vara en utveckling av den så obehagliga nattskräcken!? Många parametrar stämmer ju; ledsen, yrvaken, okontaktbar, förvirrad. Och när vi frågade på morgonen kom hon inte ihåg något alls om att ha varit vaken och haft ont.
Det blir plötsligt lite lättare att hantera de här situationerna nu då. Hon har ju inte ont på riktigt! Väl? Men hur kommer det sig då att hon var alldeles varm där hon sa sig ha ont? Och varför krampar hon och gråter? Och snyftar aj!! så det gör fysiskt ont på mig?
Någon med erfarenhet som kan råda eller gissa? Eller tipsa om någon som vet (förutom familjeliv ;)? Vet inte om t ex BVC kanske har kunskaper om sånt här. Kan ju vara värt att iaf fråga! Vi ska ju snart på läkarbesök inför skolstarten…
Det kan ju vara så att hon har ont även om nattsömnen är god och hon inte minns dagen efter. Att hon liksom aldrig vaknar riktigt. (Jag kan göra mycket på natten utan att veta dagen efter för jag är bara nästan vaken)
M kunde vi som liten väcka genom att hastigt tända ljuset och sedan få lov att lugna. Jag vet inte om han verkligen vaknade eller om vi bara flippade ur värsta fasen.
Jag hade provat med Ipren/Alvedon nästa gång för att se om hon kommer till ro snabbare!
Vi har gett paracetamol de andra gångerna hon vaknat och haft ont, men det är så förgjordat svårt att få henne svälja tabletten när hon knappt är vaken… nu sista gången körde jag artificiell medusin, dvs jag masserade talade lugnande osv och hon slocknade som en sten mitt i en mening typ. Men vet du, nu kom jag just på att vi ju har Arnica (eller vad det heter)! DET kan vi ju ta nästa gång!
Stackars lilla tjejen 🙁 Lite konstigt att hon är varm där hon har ont dock – tyder ju på att det är verkligt ont …
Ja det var lite skumt, men… hon kan ju ha sträckt sig på nåt vis? Och kroppen funkar ju märkligt, kanske kan den reagera på fantomsmärta på samma vis som den kan “läka” på placebo?
Hade detta problem med min yngsta. Jättejobbigt men som tur är så går det över. Men visst lider man med sina småttingar :/
Hur länge höll det i sig Linda? Har du några råd eller tips?
Krams!