Bevisligen är jag för gammal att bara vara ledig en dag per vecka såsom varit den senaste tiden. Att då dessutom på jobbet vara underbemannade pga sjukdom å annat gör att den enda lediga dagen spenderas i ett töcken och dåligt samvete. Jag kräks tyst i ett hörn över att mina spralliga små barn tar förtifem minuter att få i säng… trekvart av skratt fniss och bus som i mina ögon och öron bara blir ett surrigt uäääh.
Tur att två veckor hemifrån nu bara är mindre än fyra veckor bort! Å att veckan som nyss påbörjats är extra kort med ledig helg som ros på tårtan! – att det kommer bli fyra köringt stressiga arbetsdagar låter jag bli att tänka på och funderar istället på att bjuda in maken på lite avslappnande Starwars Lego!
Tror det mer beror på årstiden än åldern!
Önskar du hade rätt men jag är tyvärr säker på att det är dålig fysik, inte februari, som ligger bakom min totala orkeslöshet. Måste försöka få mer frisk luft i mina lungor tror jag. Och bättre struktur på min arbetsinsats!
Men så härligt med två veckors semester, eller tolkar jag fel?
Håller med om det där med nattningarna, ibland tar det för lång tid..
Sv: katvig finns här hemma med 🙂
Kram
Du tolkar alldeles rätt! 15 dagar på Kanarieöarna hägrar! Ingen lyxsemester på söderhavsö, men en alldeles underbar retreat för vintergråa hedbertar!
Antar förresten att de där nattningarna kommer att saknas… hur svårt det än är att förstå idag, så… tja! Om femton år eller så? 😀
Kram! Jag jobbar bara fem dagar i veckan men velar mellan att tycka att jag aldrig ser barnen och att bli irriterad på dem den tid vi har tillsammans. Försöker påminna mig att fokusera på nuet och låta vissa saker bara vara som dom är …. Dåliga samveten gör varken oss eller barnen något gott!
Det är ju tur att man inte är ensam om de däringa tankarna…
Ihop med det dåliga samvetet kommer ju det dåliga samvetet över det dåliga samvetet. Plus det där eländiga aldrig-räcka-till och jajustdet, nämde jag de dåliga samvetet?
Äh! Skojar bara! Mestadels tycker jag faktiskt att jag räcker till, men just i de här situationerna när det är gnat och tjat och blä för sånt som egentligen inte är nåt att tjata och bläa om… DÅ får jag dåligt samvete… och det är kanske tyvärr lite för ofta det iofs…
Kramar till er tjejer!