Eftersom jag var helt säker på att för tredje gången (eller fjärde? tappade räkningen) få svar från min nya brevkompis Transportstyrelsen med refuserad körkortsbild (för skuggigt, för ovit bakgrund, för nåntingannat, osv) tänkte jag att jag lika gärna kunde anti-jinxa alltsammans genom en helt unik underskrift. Å jomenvisst! Idag hämtade jag ut ett körkort med autograf inte på något sätt överensstämmande med en jag någonsin använt!
ett styck purfärskt körkort!
Fotot då? Jo. Sista gången använde jag samma fotografi som vid senaste tillfället, ljusade upp det en smula i iPhoto, tog en übersnabbkurs i Photoshop (jag äger ju en laglig kopia av programmet men ingen kunskap om att använda det…) för att göra bakgrunden apsilut kritvit, letade fram ett webhjälpprogram för att skapa “passbilder”, skrev ut eländet, klippte ut ett foto som jag klistrade fast på talongen, rafsade dit en signatur och la hela alltet på brevlådan. Voila! Jag är sjukt imponerad av mig själv!
haha skam den som ger sig heter det.
Och äntligen heter det rätt!
Snyggt jobbat. Jag hade nog fortfarande legat kvar på golvet, sparkat och skrikit som en 2 åring.
Haha! Jag mä om jag tvingats försöka bara lite till 🙂
Med tanke på att jag slagits så massor med skrivaren (och lagt typ en förmögenhet på bläck känns det som) så hade det på alla vis blivit billigare/smidigare/enklare/less blodtryckshöjande att gå till en sån där fotoautomat på direkten antar jag. Men… tjurigheten har ett pris! Ibland är det rivet hår och sparkade golv. Ibland är det ett nytt körkort!
sist jag skulle hämta ett rek fick jag skriva om min namnteckning tills den såg ut som den på körkortet, annars fick jag inte ut mitt paket 😀
Oj shit det tänkte jag inte ens på! Jag skrev min “riktiga och vanliga” autograf på REKet… slarvig postkassörska!!
Själv gick jag in i butiken på hörnan – fem minuter senare och lite fattigare var saken klar. Och så var den saken ur världen!