Sista dagen på Noble House spenderades med att packa. En fyraåring är bra på mycket, men som packsällskap är den kanske inte ultimat…? :p det tog således typ halva förmidddan att fördela kläder och annat mellan stanna-kvar och följa-med…
Kvällen inleddes med tårfyllt avsked från nyfunne vännen Gustav. Bokad bil (fast annan chaufför, vår Sao hade migrän stackars stackarn) hämtade kl fem upp väskor och oss för överlämning på Villa Lanta där vi ska bo på när vi kommer tillbaka från Bulon. Sen vandrade vi nästan längst ner på Klong Dao (för långt för er solnedgångsrestaurang Jenny, vad heter den?) och en himla mysig Phet Restaurant. Trots fadäs med min mat blev det skitbra, om än myggigt å svettigt, och medan solen sänkte sig i havet röjde ungarna med andra kids bland mängder av grävsaker, hoppdjur, tre hängmattor och en jättegunga!
Därifrån gick vi hem längs stranden. En promenix på typ 1,5 km men glada barn kan gå hur långt som helst – särskilt när de fått lysande helikopterslangbellor av hårt prutande mamma 🙂 tvingade M sova middag idag förresten, en jäklans tur!!
Nu sitter vi i receptionen. Ritar, skriver dagbok och nosar. Imorron lämnar vi det här stället för fyra nätter på “öde” ön Bulon. Vet inte hur frekvent nosning det blir därifrån, förmodligen ett livstecken om dan iaf, till de kvarvarande intresserade vänner och familj som hänger här!
Här är SÅ JÄVLA VARMT!! T o m nu kl nio på kvällen är det lite jobbigt. Jag borde ha vant mig tycker jag? Eller blir det värre å värre?
PS. Hemma är altangolvet klart! Återstår räcke bara. Skoj och det ser snyggt ut!
Jag följer er resa med spänning. Men är glad för att vara hemma när det plötsligt börjat svida rejält i halsen… Tur att jag är ledig en vecka innan jag gör mina sista tre dagar i skolans värld.
Ha det så bra på den öde ön du modiga mamma!
Tänk, nu har dom tre dagarna gått! Hur känns det?
Om ni passerade ett vattendrag så gick ni för långt. (Koala bar heter stället)
Ha så himla mysigt ute i ingenstans nu! Men gärna lite livstecken!
Håller utkik efter Koalan!
Tack vännen, vi har det förträffligare än förträffligt!
Åh..den där värmen ser jag inte så värst framemot faktiskt. 😉 Jag är så känslig men som du säger, man kanske vänjer sig?
Ja du, shit vad du är modig! På en öde ö..jag som knappt vågar vara ensam i ett hus liksom.
Pruta måste jag lära mig. Är dödålig på det, ger dem det de vill ha å lite till.. 😉 Lycka till med resan imorgon!
Asså, öde är den ju inte direkt! Vi ska ju inte tälta i djungeln 🙂 men… för stt jämföras med Koh Lanta – å mycket annat här nere – så är den faktiskt rätt öde! Lugn är den iaf, och jag älskar’t!
Prutning är en konst. Jag besitter inte särskilt stora kunskaper, men det är skoj när det funkar 🙂
Ja, så är det kanske men jag känner mig alltid som Bert Karlsson liksom.
Han försökte pruta på en 4Hlott jag sålde när jag var runt 10-årsåldern. Jag sa nej nej, den kostar si och så mycket, minns inte om han köpte den eller inte men han sa att det var bra att jag stod på mig iaf. Snåle gubbe.
Hahaha! A’hmen den gubben är special 😀 maken har haft han i butiken vill jag minnas, å han var rätt “besvärlig” kund – om än en bra såklart 🙂
Så avis jag är, spännande äventyr!!! Kramen
Du är gullig du! Saknas er <3
Det låter helt underbart, även om det kan vara jobbigt när det blir för varmt…men här hemma är det småruggigt, sörjigt och geggigt och såååå grått.
Nu ska jag kolla bakåt bland nosningarna, och se om du förhoppningsvis har lagt ut någon matbild he he…
Grått kan man verkligen inte kalla det här! Å lagom tills jag kommer hem har jag beställt vår?
Haha! Njä, sparar matbilderna tills jag får sällskap! Har inte ro att fota förrän jag har nån som hindrar kidsen från att gå bananer utan övervakning ;D
Mallias berättade när vi talades vid tidigare, inför morddagens uttagande av julklapp, att han talat med dig och att resan gått bra med snabbåten men att det lilla M mått illa i sjögången på slutet. Urk på lillan men i morgon blir det säkert underbart för er alla!
Ja vid min svans, en mycket oväntad kräk in deed. Men hon mådde fint direkt efter, eLi å jag däremot var sjösjuka rätt länge efter :/ å sen var det tur att det var ordentliga Millan som sjösjukade sig… hon gjorde det så snyggt! Lutade sig framåt och la det bara dör på golvet, knappt nåt spill eller kladd alls! Stackars fina Emmi är inte så skillad på att spy: hon sätter jämt händerna i vägen och tjohej kan du lista ut hur det ser ut efter det… :p
Imorn ska ingen bli sjösjuk däremot. Det har Milla bestämt!
Snart kan vi kramas!