Det är med blandade känslor jag läser att två personer från Svenskarnas Parti (nazisterna som idag demonstrerade i Jönköping) blivit skadade av motdemonstranter. En fick en flaska i skallen, men “det såg inte allvarligt ut” tycker SVTs team på plats. Vad hände med yttrandefrihet och jag-håller-inte-med-men-försvarar-din-rätt-till-en-åsikt? Varför hejar jag på de passivt besvärliga motdemonstranterna – de aggressiva kan jag inte försvara – och varför känner jag mig lite provocerad av att polisen “skyddar” nazisterna?
Nåväl. Skit i dom där idioterna nu. Över till nåt helt annat! Emmi hängde med mig på p-walk idag igen men nu när hon fått en större cykel gick det undan väldans! Till nästa gång vi ska ut får jag sätta på mig träningskläder 🙂 fast hon är imponerande bra på att cykla långsamt också, balansen är numera riktigt upp-övad!
under bokarnas ljusgröna tak, vi bor ett verkligt vackert ställe!
Efter 6 kilometer längs stigar och promandvägar strålade vi samman med resten av familjen på nya lekplatsen i Påskbergsskogen:
två lyckliga små kiddisar!
Nu har jag deklarerat och betalt min restskatt. Blidde lite för mycket ROT-avdrag i förhållande till min inkomst, annars hade jag som vanligt fått massor tillbaks. Långa resor till o från jobbet är fördelaktigt på åtminstone ett vis :p
En härlig vår önskas alla mina nosare!
Det var/är kallt idag, men oj vad jag älskar denna årstiden!
Jag tycker inte att man med yttrandefriheten som rustning ska få uttrycka sig hur som helst, fortfarande har vi andra principer som också ska vägas in i ekvationen, såsom folkhets, respekt och solidaritet med minoriteter.
Sverige har en lång historia av solidaritet och jag tror att det sitter djupt i vår folksjäl, jag tror det är därför vi så starkt reagerar mot den här typen av åsiktsuttryck.
Historien borde ha lärt oss att inte sitta tyst och titta på när den här typen av människor får utrymme, vi måste skrika högt, vi måste visa världen att det här tänker vi inte acceptera. Det finns mycket bättre sätt att göra det på än att slå någon i huvudet med en flaska. Att låta kyrkklockorna ringa är ett mycket bra och fredligt sätt, att bilda tysta och kompakta murar är ett annat.
Det finns en hel del exempel genom historien där människor varit modiga och vågat stå upp och stå ensamma och inte följa lagen och istället göra det som är moraliskt rätt, allt från Jesus till Raul Wallenberg och Dalai Lama. Jag är glad att dom vågade, jag är glad att dom visade oss att man inte måste följa strömmen, att det går att påverka.
TACK för att du tar dig tid att kommentera med så kloka tankar!
Nå. För att problematisera och provocera lite så… njä, Sverige har väl knappast alltid varit solidariska? I modern tid har vi varit fega och “neutrala” vilket i praktiken betytt att vi böjt oss för alla och vägrat ta sida. Politiskt. Palme är undantaget, men han blev ju också röjd ur vägen…
Det jag har svårt för att jag å ena sidan verkligen håller med dig, att det inte ska vara okej att uttrycka vilken åsikt som helst, medan jag å andra sidan vet att vi genom att tysta ner bevisligen spelar denna typ av åsiktsmänniskor i händerna. De blir martyrer och får medhåll från oväntat håll. MEN. I fallet med nazister är saken såklart solklar: det är INTE okej att de får demonstrera. De borde inte fått tillstånd eftersom deras åsikter är så tydligt människofientliga och antidemokratiska. I fallet med Kristdemokrater och Sverigedemokrater blir det klurigare…
När Jönköpingspolisen bad folk hålla sig hemma tolkar jag det som att de i huvudsak ville undvika bråk och skador. Ett passivt motstånd är det häftigaste, och det där med kyrkklockorna är så starkt att jag får ståpäls!! Att kasta glasflaskor är både fånigt och fel på alla vis.
Nä, neutrala har vi bara varit på pappret. Det jag menar är att vi under ganska lång tid i historien har haft socialdemokratiskt styre och att solidaritet faktiskt varit viktigt för oss (nu menar jag i modern tid, han den där Kalle den tolfte och vikingarna är ju en dyster del av vår historia). Vi har gett stora summor i bistånd och organisationer som röda korset och rädda barnen får stort utrymme i media. Vårt samhälle vilar ändå på en i grunden solidarisk tanke där inte ensam är stark utan det är vi tillsammans som ska göra det. Vi har sociala skyddsnät som bygger på solidaritetstanken och vi har allemansrätten och flera andra uttryck för detta. Tillsammans-är-vi-starka-tanken alltså.
Jag tror inte man spelar dem i händerna genom att tysta ner dem, jag tror att stå-vid-sidan-om-strategi gör det däremot, för då kan de växa i bakgrunden och så helt plötsligt en dag har vi inte bara ett utan två nazistiska partier i riksdagen.
Det finns många viktiga symbolhandlingar i detta och jag tror att vi alla måste vara modiga och visa att nej, det här accepterar inte vårt samhälle, vi tillsammans alltså, VI accepterar inte det. Såg någon som skrev att nazister inte demonstrerar, de marscherar, och det är nog en liten men ack så viktig skillnad.
Med det sagt måste vi även visa extrema vänstern att vi inte heller tänker acceptera att nazisterna bemöts med våld. Jag tror faktiskt att extrema vänstern är lika farlig som extrema högern, men eftersom svensk media i stora delar är vänstervriden så får de inte riktigt samma behandling. Vilket kanske är ett helt annat blogginlägg iofs 😉
Men asså typ: word 🙂
Dock. Fortfarande är det ju lättare att vara icke-tillåtande mot nazister än mot rasister (läs: SD) eller bakåtsträvare (läs: KD). Och ang vänstern… hujedamej… där är det precis som med alla ytterligheter (fascister, AFA osv) det bara galet.