Årets sommarsemester spenderas i Sverige när vi medelst GSL far norr- och österut. Idag drog vi hemifrån och befinner oss just nu i Söderköping: detta charmiga lilla ställe som med mys och ljuvlig småstadskänsla fångat mig direkt! Vi bor på Brunnshotellet med anor från 1750-talet och även om byggnaden vi bor i är relativt “ny” och renoverad så är känslan av gästgiveri inte långt borta även i vårt lilla vindsrum.
Resan hit gick som en dragspelsdans; det där med trafik och osmidiga chaufförer i bilarna runt omkring, men med stopp för olika former av utsläpp och påfyllning kom vi fram till vårt mål. Garmin guidar perfekt och nu när han ikväll blivit matad med färska kartor ska vi nog slippa köra på ängarna i fortsättningen också!
I foton såg det t ex ut såhär:
vi stannade för toa och korv, och kaffe!
efter en timme var vi nästan framme, men var tvungna att göra ytterligare ett due-to-missplanering stopp… :p
så otroligt vackra hus det ligger längs kanalen, framför skolan där min bloggvän arbetat i många år! det här huset var tomt? – det var därför jag kunde med att fota!
ruggigt billigt att dricka här! – men så var det inte öppet heller 😀
lugnt och stilla såhär på kvällskvisten
Imorrn ska vi gå på Madicken-promenad (det var här filmerna spelades in) och vet du, sen möts vi upp av vår lokala guide i form av en gammal bloggvän! Vi har känt varann i många år – sen innan barnen tror jag t o m? – och när spånandet på vart vi skulle lägga ett stopp på väg till Stockholm började, dök Sörping upp som en undermedveten gubbe i lådan. Jag vet att Marianne bor här så jag slängde iväg en tjohej för att tigga till mig lite tips om boende etc. Med vändande post dök en hel hög värdefulla råd och infon upp, ihop med en inbjudan till dejt som jag såklart apsilut inte kan motstå! Så. Imorn är det dags. Och jo, jag är som alltid inför ett möte med en cybervän liiite nervös 🙂
Det tog lååång tid för tjejerna att somna ikväll! Först tjugo i tolv var det tyst i båda sängarna. Vi åt ganska sen kvällsmat på Kanalkrogen och vandrade sen hem längs den lilla ån. Eller asså, Mattias och jag vandrade… de små skuttade som om de hade all världens spring i benen – vilket de såklart också hade efter alla timmar i bilstolarna. Det var inte helt lätt att få dem hem från kanalen heller: det vimlar av glass-ställen där borta. Är det måhända glassen som är den här stans andra “måste”? Näst efter att bese klantiga skeppare vid slussarna :p?